Åklagaren kan fatta beslut om åtalsunderlåtelse; det blir då varken åtal, rättegång eller påföljd. Däremot antecknas brottet i belastningsregistret vilket kan få konsekvenser om man begår nya brott.
För att kunna ge en åtalsunderlåtelse måste det stå klart att ett brott har begåtts, oftast därför att den misstänkte har erkänt. Åtalsunderlåtelse kan till exempel ges när en person nyligen fått ett straff för ett annat brott och det aktuella brottet inte skulle leda till att straffet skärptes.
Ett exempel är att en person dömts till ett längre fängelsestraff för grov stöld och det kommer fram att han även gjort sig skyldig till snatteri precis innan han dömdes för stölden. Då fängelsestraffet sannolikt inte skulle ha blivit längre om åtal även hade väckts för snatteribrottet, kan åklagaren meddela en åtalsunderlåtelse.
Åtalsunderlåtelse är också vanligt för ungdomar under 18 år. Om den unge personen är förstagångsförbrytare och det är fråga om ett mindre allvarligt brott, är tanken att han eller hon ska få en chans till.
En förutsättning för att ge åtalsunderlåtelse är att det inte strider mot något väsentligt enskilt eller allmänt intresse.