Under en förundersökning kan åklagaren besluta om olika typer av tvångsmedel. Vanliga tvångsmedel är att polisen ska genomföra en husrannsakan eller att den misstänkte ska anhållas (frihetsberövas).
En husrannsakan kan vara viktig under förundersökningen antingen för att söka efter misstänkta som är efterlysta eller för att söka efter bevisföremål. Ett exempel kan vara att åklagare beslutar om husrannsakan i en lägenhet där narkotikaförsäljning pågår.
När polis griper en misstänkt för ett brott anmäls gripandet till åklagare och polisen håller förhör med den misstänkte. Efter förhöret beslutar åklagaren om den misstänkte ska anhållas, det vill säga vara fortsatt frihetsberövad, eller om han eller hon ska försättas på fri fot.
Anhållande och häktning
Om den misstänkte anhålls har åklagaren tre dagar på sig att vända sig till domstol för att begära att den misstänkte ska häktas. Annars släpps den misstänkte.
Beslut om anhållande och häktning kräver normalt att den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Åklagare kan besluta om anhållande om det finns risk för att den misstänkte håller sig undan, fortsätter sin brottsliga verksamhet eller försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis.
Om det finns risk för att den misstänkte försvårar utredningen genom att ta kontakt med brottsoffer eller vittnen, är det möjligt för åklagaren att besluta om att begränsa den misstänktes kontakter med omvärlden när han eller hon sitter frihetsberövad.