1px

 

  

Klockan är halv nio och kammaråklagare Sara Myredal, 32 år, har precis kommit till jobbet på  åklagarkammaren i Göteborg. Hon har lite bråttom, klockan nio är det förhandling i tingsrätten i ett av Saras många ungdomsmål.

Kaffet får tas på stående fot, innan Sara tar en rask promenad till domstolen vid Gustav Adolfs torg.

Dagens första förhandling drar i gång och Sara beskriver brottet, redogör för bevisen och förhör de inblandade.

Den åtalade (tilltalade) är en 17-årig kille som har varit i bråk med en yngre tjej efter en fest. Sara har åtalat killen för misshandel och hot. 

-  Eftersom det är särskilda regler och straff som gäller för personer under 18 år är det alltid åklagare och inte polisen som är förundersökningsledare vid ungdomsärenden. Det är stimulerande att arbeta med ungdomsmål, säger Sara.

 

 

 

På vägen tillbaka till kammaren efter dagens rättegångar köper Sara med sig sushi till lunch.

Hon äter ofta på kammaren och har bra kontakt med sina arbetskamrater, de umgås även på fritiden. 

En telefonsignal kallar Sara till hennes rum: det är Margareta Karlsson på socialtjänsten som ringer angående ett yttrande om en av de unga personer som är inblandad i ett av Saras ungdomsmål.

Resten av eftermiddagen ägnas åt telefonsamtal och mejl från polis, advokater, media och socialtjänst. Ett möte med de andra ungdomsåklagarna på kammaren hinns också med.

Att åklagarjobbet är omväxlande och flexibelt passar Sara bra. Hon tänkte från början bli domare, men hoppade av domarutbildningen för att bli åklagare. Nu har hon jobbat tre år som åklagare.

-  Jag tyckte att åklagarens arbetsuppgifter verkade intressanta. Det är åklagaren som är aktiv, som ställer frågor och driver processen. Dessutom är åklagaryrket självständigt.

Vid tre-tiden går hon ut till kafferummet för en välbehövlig paus. Diskussionerna med kollegorna är viktiga, arbetskamraterna fungerar som bollplank och kanske kan samtalen ses lite som "terapi".

- Eftersom det är sekretess i vårt arbete får man inte prata om sina ärenden utanför kammaren. Men man behöver ventilera tankar och känslor ibland och då är det skönt att kunna prata med dem som vet hur det är.

Hon gillar att åklagarjobbet inte bara är "juridik", att det innebär många kontakter med människor.

 - Man får inte bli blasé och glömma att det som är rutin och vardag för oss åklagare ofta är mycket stort och dramatiskt för de inblandade. Man måste visa en grundläggande respekt, det tycker jag är viktigt.

Klockan är sex och Sara är på väg hem. Hon måste passa på att träna i kväll, då hon nästa natt ska jobba som jouråklagare.

- Det kan vara allt från lugna till mycket arbetssamma nätter och man vet aldrig innan hur jourpasset blir.