Här finns frågor om åklagarens arbete, om påföljder och skadestånd, om utbildning med mera. 

Följ länkarna nedan eller gå in direkt under de olika rubrikerna i vänsterpalten. Du kan också prova att söka med sökfunktionen längst upp på sidan.

Nej, en kammaråklagare är en vanlig åklagare. Förutom kammaråklagare finns det också extra åklagare och assistentåklagare. De har oftast arbetat en kortare tid som åklagare men har samma arbetsuppgifter som en kammaråklagare även om de ofta får mindre komplicerade mål.

Dessutom finns vice chefsåklagare, chefsåklagare och överåklagare som förutom att de fungerar som vanliga åklagare ofta har en arbetsledandande funktion.

De flesta åklagare har titeln kammaråklagare och arbetar på en åklagarkammare. Chefsåklagare är en högre befattning, en sådan åklagare är ofta, men inte alltid, kammarchef, dvs. chef över en åklagarkammare. Överåklagare är chef för en avdelning på riksåklagarens kansli eller för ett nationellt utvecklingscentrum. De högsta befattningarna är riksåklagaren och vice riksåklagaren. Läs mer under länken "Organisationsskiss" i spalten till höger.

Åklagare har en jur.kand-examen från juristlinjen på universitetet. Därefter har de genomfört notarietjänstgöring på domstol under två år. Slutligen har de antagits till och genomfört en omfattande arbetsintegrerad utbildning inom Åklagarmyndigheten. Läs mer under länken "Jobb".

Du kan som brottsoffer (målsägande) få ett målsägandebiträde som stöd under förundersökningen (brottsutredningen) och rättegången. Det är en advokat som tar tillvara på målsägandens intressen, söker skadestånd etc. Du kan också söka stöd hos de ideella brottsofferorganisationer som finns, t.ex. brottsofferjouren, kvinnojourer med mera. Dessutom finns en statlig myndighet - Brottsoffermyndigheten som kan hjälpa dig. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats samt på brottsofferportalen (länkar i högerspalten).

Det beror dels på vilken typ av brott det gäller, dels hur nära anhörig man är till den som drabbats av brottet. Grova brott som begåtts mot en person (t.ex. mord, misshandel, våldtäkt) kan innebära att en anhörig till den som drabbats får skadestånd, medan t.ex. bilstöld inte gör det. Dessutom kan nära anhöriga få målsägandebiträde vid grövre brott. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats samt på brottsofferportalen (länkar i högerspalten).

Senast klockan 12 tredje dagen efter anhållandet måste åklagaren fatta sitt beslut, antingen släpps du fri eller så begärs du häktad. Om du anhålls klockan 14 på en måndag ska beslutet fattas senast klockan tolv på torsdag i samma vecka.

Då frågan är stor är det svårt att ge ett enkelt svar på den, men man kan läsa om detta i lagboken. En anhållen persons rättigheter framgår av bland annat lag (2010:611) om behandling av häktade och anhållna med flera. Rent generellt kan sägas att en anhållen persons rättigheter kan begränsas ganska kraftigt på grund av utredningen av brottet som han eller hon är misstänkt för. Bland annat har åklagaren möjlighet att läsa brev, förbjuda telefonsamtal och hindra andra kontakter med omvärlden som kan försvåra utredningen av brottet.

I princip ska alla brott anmälas till polisen. Man kan dock anmäla brott direkt till åklagaren som sedan vidarebefordrar uppgifterna till polisen för utredning. Du måste inte gå till den närmaste polisstationen, du kan göra din anmälan på vilken polisstation som helst. Det finns även möjlighet att anmäla vissa typer av brott på Internet, se länk till polisen i högerspalten.

Alla tre är tvångsmedel som gäller tillfälliga frihetsberövanden - skillnaden är vem som fattar beslutet och verkställer det.

Gripande utförs normalt av en polis, men även allmänheten får gripa en person man ser begå ett brott eller just har sett begå ett brott. Den gripne får hållas kvar av polisen högst tolv timmar för förhör innan åklagaren ska besluta om anhållande.

Anhållande är ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på häktning. Beslutet fattas av åklagare, genom att antingen låta ett gripande övergå i ett anhållande eller att anhålla en person i sin frånvaro. Anhållande förutsätter att åklagaren bedömer att det finns skäl för häktning (se nedan).

Domstolen kan på begäran av åklagaren fatta beslut om häktning.
Häktningsförhandlingen sker i domstol, senast fyra dagar efter gripandet. Det ska finnas sannolika skäl för att den misstänkte har begått ett brott som kan ge fängelse i minst ett år. Dessutom ska det finnas risk för att den misstänkte avviker, fortsätter att begå brott eller förstör brottsutredningen.

Det finns en mängd orsaker till att åklagaren skriver av vissa mål. Ett av de vanligaste är att bevisningen inte räcker till för att styrka brottet. Det betyder inte att man inte tror på målsäganden eller att brottet inte har inträffat.

Åklagaren fattar beslut om strafföreläggande, men har inget med själva betalningen att göra. Rikspolisstyrelsen skickar ut ett inbetalningskort. Om strafföreläggandet inte betalas, skickas ärendet till Kronofogdemyndigheten. Läs mer om betalningen på polisens hemsida (länk i högerspalten).

Ring polisen i det län där brottet begicks. De kan tala om vem som är handläggare.

Huvudregeln är att åklagaren har s.k. absolut åtalsplikt och därmed absolut förundersökningsplikt. Det betyder att åklagaren är skyldig att driva förundersökningen (brottsutredningen) och väcka åtal om det finns tillräckliga skäl för det. Detta gäller även om den som har anmält brottet inte längre vill medverka eller tar tillbaka uppgifter.

Ett föremål kan vara i beslag så länge det behövs för utredningen. Om det inte längre finns skäl för beslaget ska det omedelbart hävas. Beslaget hävs av domstolen eller av förundersökningsledaren, dvs. polis eller åklagare.

Du kan alltid söka en enskild åklagare via växelnumret. Om den du söker inte är på kammaren för tillfället får du besked om när han eller hon är tillbaka och du kan också lämna ett meddelande. Ofta kan åklagarsekreteraren som svarar på växelnumret svara på din fråga. Det är i första hand av arbetsmiljöskäl som direktnumren inte finns med. E-postadresser till personal på Åklagarmyndigheten skrivs: fornamn.efternamn@aklagare.se

Det finns penningböter (hit räknas ordningsböter, som skrivs ut av polisen), dagsböter och normerade böter. Penningböter är ett visst bestämt belopp för t.ex. trafikbrott. Hur stort dagsbötesstraffet blir beror på hur grovt brottet är och på hur den dömdes ekonomi ser ut. Normerade böter bestäms enligt en särskild beräkningsgrund och används mycket sällan.

Det är den person som har drabbats av ett brott, dvs. den som har blivit misshandlad, våldtagen eller t.ex. bestulen.

Det är åklagaren som själv fattar beslut om en dom från tingsrätten ska överklagas eller inte. Dock är det riksåklagaren som fattar beslut om en hovrättsdom ska överklagas till Högsta domstolen.

Det gör den domare som är rättens ordförande.

I det svenska rättssystemet ska alla bevis som åklagaren åberopar redovisas direkt inför domstolen. Rätten kan då ställa frågor till vittnet och kan därmed själv bilda sig en uppfattning om vittnet. Det är bättre att höra vittnet självt berätta än att läsa en text som någon annan skrivit ner.

Den som är vittne i en rättegång avlägger en vittnesed. Den som bryter  mot vittneseden - det vill säga ljuger eller undanhåller fakta - gör sig skyldig till mened, vilket är ett brott. Om du hör att vittnet ljuger under en rättegång som pågår, kan du säga det till åklagaren under en paus. Om rättegången är avslutad kan du göra en polisanmälan om händelsen eller kontakta åklagaren.

Om du anser att du blivit felaktigt behandlad av rättsväsendet och vill ha skadestånd kan du vända dig till Justitiekanslern. Länk i högerspalten.

Domstolen skickar en kopia av domen till Kronofogdemyndigheten, som skriftligen frågar om man vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. Svarar man ja försöker Kronofogdemyndigheten se till att man får sitt skadestånd. Om det inte lyckas bör man vända sig till sitt försäkringsbolag eller i sista hand till Brottsoffermyndigheten för en ansökan om brottsskadeersättning. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats.

Man kan få skadestånd till exempel för kostnader som uppstått om något försvunnit eller gått sönder vid ett brott, för fysiska och psykiska skador, för förlorad arbetsinkomst och vid vissa brott för den kränkning brottet inneburit. Skadeståndet ska kompensera för den direkta skadan eller förlusten och ska alltså inte fungera som ett straff. På Brottsoffermyndighetens och Trafikskadenämndens webbplatser kan man få en uppfattning om vilka belopp det brukar handla om.

Om en misstänkt person kan knytas till ett brott uppstår en brottsmisstanke. Ett brott kan generera flera brottsmisstankar eftersom flera personer kan vara misstänkta för samma brott. En person kan också vara misstänkt för flera olika brott och på så sätt skapas flera brottsmisstankar.

Antalet brottsmisstankar kan med andra ord vara både färre och fler än antalet misstänkta personer.

I den officiella statistiken (från Brå) för anmälda brott redovisas alla polisanmälningar. I Åklagarmyndighetens statistik används i stället begreppen brottsmisstankar och misstänkta personer. Användningen av olika begrepp gör att det är svårt att direkt jämföra statistiken, även om brottskoderna är desamma.

Eftersom endast en del av de polisanmälda brotten kommer till åklagare kan man inte heller använda sig av Åklagarmyndighetens statistik för att få en helhetsbild av vad som händer med de anmälda brotten i Brå:s statistik. Detta är naturligt, eftersom åklagare vanligen endast hanterar ärenden där det finns en misstänkt person.

Begreppet lagföring används olika hos olika myndigheter. Hos Åklagarmyndigheten betyder lagföring vanligen att en person har ställts till svars för sin handling genom åtal. Detta innebär inte nödvändigtvis att personen också har blivit dömd. Som lagföring räknas också ett meddelat strafföreläggande och åtalsunderlåtelse.

I den officiella kriminalstatistiken som publiceras av Brottsförebyggande rådet används begreppet lagföring något annorlunda. Personen ska där ha dömts i tingsrätt, godkänt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse för att räknas som lagförd.