Fråga:
Vad innebär begreppet ”lagföring”?
Svar:
Begreppet lagföring används olika hos olika myndigheter. Hos Åklagarmyndigheten betyder lagföring vanligen att en person har ställts till svars för sin handling genom åtal. Detta innebär inte nödvändigtvis att personen också har blivit dömd. Som lagföring räknas också ett meddelat strafföreläggande och åtalsunderlåtelse.
I den officiella kriminalstatistiken som publiceras av Brottsförebyggande rådet används begreppet lagföring något annorlunda. Personen ska där ha dömts i tingsrätt, godkänt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse för att räknas som lagförd.
Fråga:
Kan man jämföra Åklagarmyndighetens statistik med Brottsförebyggande rådets?
Svar:
I den officiella statistiken (från Brå) för anmälda brott redovisas alla polisanmälningar. I Åklagarmyndighetens statistik används i stället begreppen brottsmisstankar och misstänkta personer. Användningen av olika begrepp gör att det är svårt att direkt jämföra statistiken, även om brottskoderna är desamma.
Eftersom endast en del av de polisanmälda brotten kommer till åklagare kan man inte heller använda sig av Åklagarmyndighetens statistik för att få en helhetsbild av vad som händer med de anmälda brotten i Brå:s statistik. Detta är naturligt, eftersom åklagare vanligen endast hanterar ärenden där det finns en misstänkt person.
Fråga:
Vad är det för skillnad på brottsmisstankar och misstänkta personer?
Svar:
Om en misstänkt person kan knytas till ett brott uppstår en brottsmisstanke. Ett brott kan generera flera brottsmisstankar eftersom flera personer kan vara misstänkta för samma brott. En person kan också vara misstänkt för flera olika brott och på så sätt skapas flera brottsmisstankar.
Antalet brottsmisstankar kan med andra ord vara både färre och fler än antalet misstänkta personer.