Lagföring

Ett av Åklagarmyndighetens verksamhetsmål är att fler brott ska leda till lagföring.

Åklagarmyndighetens verksamhetsmål är att lagföring ska ske för fler brott och att fler personer ska lagföras. Lagföring vid Åklagarmyndigheten är vanligen att en person blivit åtalad men innefattar även utfärdande av strafföreläggande och åtalsunderlåtelse.

Antalet brottsmisstankar som avslutats med lagföring 2007-2009, per brottstyp

Klicka på diagrammet för större format

(För större format, klicka på diagrammet)

Ca 60 procent av det totala antalet misstänkta personer lagförs. Andelen varierar mellan olika typer av brott. Denna variation är naturlig bl.a. eftersom upptäckt och inrapportering till åklagare sker på helt skilda sätt beroende på brottstyp.

Bötesbrott (ofta trafikbrott) och narkotikabrott upptäcks vanligen av polisen genom övervaknings- och spaningsverksamhet.  Därmed finns goda möjligheter till lagföring genom att bevisning vanligen kan säkras i samband med polisingripandet. Detta till skillnad mot våldsbrott som i allmänhet svårare att bevisa. Ofta anmäls våldsbrott i efterhand och många gånger saknas säkra vittnesuppgifter; uppgift står mot uppgift. Även ekobrott och miljöbrott är många gånger svåra att utreda och bevisa. De anmäls i de flesta fall direkt till åklagare, som i sin egenskap av förundersökningsledare fattar alla beslut, dvs. även samtliga beslut att inte inleda eller att lägga ner förundersökning.