Jag var stolt efter min första nattjour

Emma Olsson blev kammaråklagare i oktober 2022 och ett par veckor senare var det dags för hennes första nattjour.

– Visst var det lite nervöst men jag kände mig ändå förberedd och jag resonerade som så att min chef inte skulle ha låtit mig ha jour om hon inte hade trott att jag skulle klara det, att t.ex. fatta beslut om grova brott, berättar Emma. Jag hade två nattjourer och en helg-dagjour ganska tätt, för att komma in i det.

Emma började som åklagaraspirant i Kalmar 2020. Vi har i serien ”Nya åklagare” följt Emmas väg från aspiranttiden till färdig kammaråklagare.

Hur förberedde du dig inför nattjouren?

– Jag hade haft dagjour under ordinarie arbetstid flera gånger och till stor del visade det sig vara samma typ av ärenden som dyker upp på natten, t.ex. relationsärenden och misshandel på krogen. Men rent konkret så tog jag reda på vem som skulle lämna över till mig och vem jag skulle lämna över till. Jag skrev ut schemat för ungdomsrabatter och kollade upp var jag skulle hitta viss information på joursidan på Rånet.

Jourpasset börjar kl. 16, men Emma var på plats redan kvart över tre för att hinna se hur många anhållna det var och förbereda sig.

– Åklagarkammaren i Kalmar är placerad i polishuset men det var lite läskigt att vara där ensam på natten. Jag hörde steg både från våningen ovanför och nedanför men jag var ju ändå i polishuset, så sen kändes det ok. Jag hade med mig mat och snacks och hade bekväma kläder som jag skulle kunna sova i.

Fick du många samtal första natten?

– Det ringde ganska mycket fram till midnatt, sen kom det kanske tre samtal under natten, så jag kunde slumra några timmar. Emma berättar att det trots, eller kanske på grund av, den sena natten var en trevlig stämning mellan henne och poliserna som ringde.

– På dagtid är jouren mer som en vanlig arbetsdag, och det kan vara stressigt med många anhållna att hålla reda på. Och många utredningsåtgärder kan man bara göra under dagtid, så det var lugnare pga. det också.

När Emma loggade ut på morgonkvisten efter sin första journatt var hon stolt.
– Jag kände att jag hade klarat det och att det hade gått bra. Det kändes bra!