Ny rättspromemoria som beskriver förändringarna i rättegångsbalken avseende hemlig övervakning av elektronisk kommunikation från den 1 juli 2012. Promemorian uppdaterad i augusti 2012. Utvecklingscentrum Malmö, 2012.

Syftet med denna rättspromemoria är att den ska utgöra ett stöd för åklagarna och administratörerna vid användning av hemliga tvångsmedel. Genom detta stöd ska tillämpningen bli mer enhetlig och rättsenlig. Uppdaterad i september 2019.

​De viktigare förändringarna rör ringa skadegörelse där en tabell nu finns och tabellerna för vissa narkotiska preparat. En rekommendation att använda företagsbot i samband med vissa brott mot ordningslagen införs också. Uppdaterad i maj 2019.

Rättspromemorian om artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har uppdaterats. Den behandlar rätten till en rättvis rättegång ur ett åklagarperspektiv. Utvecklingscentrum Malmö, 2012.

Denna rättspromemoria, som har tagits fram efter samråd med Datainspektionen, tar framför allt sikte på brott mot personuppgiftslagen (PUL). I PUL finns straffbestämmelsen i 49 §. Av paragrafen framgår bl.a. att den som behandlar personuppgifter i strid mot lagen kan dömas till straff. Någon särskild åtalsprövningsregel – motsvarande 5 kap. 5 § BrB – finns inte beträffande brott mot PUL. Under åren 2007-2010 har det hos Åklagarmyndigheten registrerats ca 80-100 misstankar per år om brott mot PUL. Detta ska jämföras med ärekränkningsbrotten, där antalet registrerade misstankar per år uppgår till ca 7 700. Under åren 2006-2010 finns det dessutom endast två registrerade åtal för brott mot PUL. En förklaring till det låga antalet registrerade ärenden hos Åklagarmyndigheten kan vara att brott mot PUL är ett brott där förundersökningen leds av Polisen. Detta innebär att det endast är de fall som Polisen väljer att lotta in eller redovisa som färdiga förundersökningsprotokoll, som också registreras hos Åklagarmyndigheten. Eftersom många ärekränkningsbrott numera äger rum på Internet kan det antas att ett stort antal misstankar om brott mot PUL inte anmäls eller registreras hos varken Polisen eller Åklagarmyndigheten. En orsak till detta kan vara att en del klagomål ställs direkt till Datainspektionen, som sedan gör en första gallring och därefter i några enstaka fall beslutar att polisanmäla personuppgiftsbehandlingen. En annan förklaring kan vara okunskap om regelsystemet hos dem som blivit utsatta för en kränkande publicering. I promemorian ges en del rekommendationer i syfte att tydliggöra när misstankar om brott mot PUL ska registreras och hur detta ska ske.