Åklagarmyndighetens

Vanliga frågor och svar

Allmänt om åklagare och åklagarrollen

Fråga: Varför har ni inte kontaktuppgifter till enskilda åklagare på webbplatsen?

Svar: Du kan alltid söka en enskild åklagare via växelnumret. Om den du söker inte är på kammaren för tillfället får du besked om när han eller hon är tillbaka och du kan också lämna ett meddelande. Ofta kan någon av åklagaradministratörerna på åklagarkammaren svara på din fråga. Det är i första hand av arbetsmiljöskäl som direktnumren inte finns med.

E-postadresser till personal på Åklagarmyndigheten skrivs: fornamn.efternamn @aklagare.se.

Fråga: Vad innebär begreppet ”lagföring”?

Svar: Begreppet lagföring används olika hos olika myndigheter. Hos Åklagarmyndigheten betyder lagföring vanligen att en person har ställts till svars för sin handling genom åtal. Detta innebär inte nödvändigtvis att personen också har blivit dömd. Som lagföring räknas också ett meddelat strafföreläggande och åtalsunderlåtelse. I den officiella kriminalstatistiken som publiceras av Brottsförebyggande rådet används begreppet lagföring något annorlunda. Personen ska där ha dömts i tingsrätt, godkänt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse för att räknas som lagförd.

Fråga: Är det någon skillnad mellan en vanlig åklagare och en kammaråklagare?

Svar: Nej, en kammaråklagare är en vanlig åklagare. Förutom kammaråklagare finns det också extra åklagare och assistentåklagare. De har oftast arbetat en kortare tid som åklagare men har samma arbetsuppgifter som en kammaråklagare även om de ofta får mindre komplicerade mål. Dessutom finns vice chefsåklagare, chefsåklagare och överåklagare som förutom att de fungerar som vanliga åklagare ofta har en arbetsledandande funktion.

Fråga: Vad är det för skillnad mellan riksåklagare, överåklagare, chefsåklagare och kammaråklagare?

Svar: De flesta åklagare har titeln kammaråklagare och arbetar på en åklagarkammare. Chefsåklagare är en högre befattning, en sådan åklagare är ofta, men inte alltid, kammarchef, dvs. chef över en åklagarkammare. Överåklagare är ofta chef för en avdelning på Åklagarmyndighetens huvudkontor, för ett nationellt utvecklingscentrum eller ett åklagarområde. De högsta befattningarna är riksåklagaren och vice riksåklagaren. Läs mer på sidan "Organisation" via länk här till höger.

Fråga: Vilken utbildning har åklagare?

Svar: Åklagare har en jur.kand-examen från juristlinjen på universitetet. Därefter har de genomfört notarietjänstgöring på domstol under två år. Slutligen har de antagits till och genomfört en omfattande arbetsintegrerad utbildning inom Åklagarmyndigheten. Läs mer under fliken "Karriär" här på vår webbplats.

Fråga: Vad finns det för stöd för brottsoffer?

Svar: Du kan som brottsoffer (målsägande) få ett målsägandebiträde som stöd under förundersökningen (brottsutredningen) och rättegången.

Det är en advokat som tar tillvara på målsägandens intressen, söker skadestånd etc. Det finns också en riksomfattande kommunal verksamhet: ”Stödcentrum för unga brottsutsatta”. Inom den verksamheten arbetar socionomer/kuratorer med att stödja och hjälpa brottsoffer i åldrarna 13-22 år genom rättsprocessen. För att hitta rätt verksamhet sök ”Stödcentrum” och namnet på den kommun du bor i på internet. Det finns även en rad ideella brottsofferorganisationer, t.ex. brottsofferjouren, kvinnojourer med flera. Dessutom finns en statlig myndighet - Brottsoffermyndigheten som kan hjälpa dig. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats.

Fråga: Har anhöriga till brottsoffer några särskilda rättigheter?

Svar: Det beror dels på vilken typ av brott det gäller, dels hur nära anhörig man är till den som drabbats av brottet. Grova brott som begåtts mot en person (t.ex. mord, misshandel, våldtäkt) kan innebära att en anhörig till den som drabbats får skadestånd, medan t.ex. bilstöld inte gör det. Dessutom kan nära anhöriga få målsägandebiträde vid grövre brott. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats samt på brottsofferportalen.

Fråga: Vad är en åtalsunderlåtelse?

Svar: Åtalsunderlåtelse innebär att brottet utreds, men att det varken blir åtal eller rättegång. Åtalsunderlåtelse har samma verkan som en dom och brottet antecknas i belastningsregistret. En förutsättning för att ge åtalsunderlåtelse är att det står klart att ett brott har begåtts, oftast därför att den misstänkte har erkänt.


Fråga: Hur länge kan man sitta anhållen?


Svar: Senast klockan 12 tredje dagen efter anhållandet måste åklagaren fatta sitt beslut, antingen släpps du fri eller så begärs du häktad. Om du anhålls klockan 14 på en måndag ska beslutet fattas senast klockan tolv på torsdag i samma vecka.

Fråga: Vad har man för rättigheter när man är anhållen?

Svar: Då frågan är stor är det svårt att ge ett enkelt svar på den, men man kan läsa om detta i lagboken. En anhållen persons rättigheter framgår av bland annat lag (2010:611) om behandling av häktade och anhållna med flera.

Rent generellt kan sägas att en anhållen persons rättigheter kan begränsas ganska kraftigt på grund av utredningen av brottet som han eller hon är misstänkt för. Bland annat har åklagaren möjlighet att läsa brev, förbjuda telefonsamtal och hindra andra kontakter med omvärlden som kan försvåra utredningen av brottet.

Fråga: Jag vill inte gå till polisen. Kan jag anmäla ett brott till åklagare i stället?

Svar: I princip ska alla brott anmälas till polisen. Man kan dock anmäla brott direkt till åklagaren som sedan vidarebefordrar uppgifterna till polisen för utredning. Du måste inte gå till den närmaste polisstationen, du kan göra din anmälan på vilken polisstation som helst. Det finns även möjlighet att anmäla vissa typer av brott på Internet via polisens webbplats.

 

Fråga: Vad är det för skillnad mellan gripande, anhållande och häktning?

Svar: Alla tre är tvångsmedel som gäller tillfälliga frihetsberövanden - skillnaden är vem som fattar beslutet och verkställer det.

Gripande utförs normalt av en polis, men även allmänheten får gripa en person man ser begå ett brott eller just har sett begå ett brott. Den gripne får hållas kvar av polisen högst tolv timmar för förhör innan åklagaren ska besluta om anhållande.

Anhållande är ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på häktning. Beslutet fattas av åklagare, genom att antingen låta ett gripande övergå i ett anhållande eller att anhålla en person i sin frånvaro. Anhållande förutsätter att åklagaren bedömer att det finns skäl för häktning (se nedan).

Domstolen kan på begäran av åklagaren fatta beslut om häktning. Häktningsförhandlingen sker i domstol, senast fyra dagar efter gripandet. Det ska finnas sannolika skäl för att den misstänkte har begått ett brott som kan ge fängelse i minst ett år. Dessutom ska det finnas risk för att den misstänkte avviker, fortsätter att begå brott eller förstör brottsutredningen.

Fråga: Varför skriver åklagaren av vissa mål?

Svar: Det finns en mängd orsaker till att åklagaren skriver av vissa mål. Ett av de vanligaste är att bevisningen inte räcker till för att styrka brottet. Det betyder inte att man inte tror på målsäganden eller att brottet inte har inträffat.

 

Fråga: Kan jag få uppskov med att betala strafföreläggandet? Vad händer om jag inte betalar?

Svar: Åklagaren fattar beslut om strafföreläggande, men har inget med själva betalningen att göra. Rikspolisstyrelsen skickar ut ett inbetalningskort. Om strafföreläggandet inte betalas, skickas ärendet till Kronofogdemyndigheten. Läs mer om betalningen på polisens webbplats.

Fråga: Hur tar jag reda på vem som handlägger mitt ärende? Polis eller åklagare?

Svar: Ring polisen i det län där brottet begicks. De kan tala om vem som är handläggare. Du kan också läsa mer om principerna för förundersökningsledning här.

Fråga: Jag har tagit tillbaka min anmälan om brott, ändå fortsätter åklagaren att driva utredningen. Varför?

Svar: Huvudregeln är att åklagaren har så kallad absolut åtalsplikt och därmed absolut förundersökningsplikt. Det betyder att åklagaren är skyldig att driva förundersökningen (brottsutredningen) och väcka åtal om det finns tillräckliga skäl för det. Detta gäller även om den som har anmält brottet inte längre vill medverka eller tar tillbaka uppgifter.

Fråga: Hur länge kan åklagaren behålla saker som har tagits i beslag?

Svar: Ett föremål kan vara i beslag så länge det behövs för utredningen. Om det inte längre finns skäl för beslaget ska det omedelbart hävas. Beslaget hävs av domstolen eller av förundersökningsledaren, dvs. polis eller åklagare. 

Fråga: Varför har ni inte kontaktuppgifter till enskilda åklagare på webbplatsen?

Svar: Du kan alltid söka en enskild åklagare via växelnumret. Om den du söker inte är på kammaren för tillfället får du besked om när han eller hon är tillbaka och du kan också lämna ett meddelande. Ofta kan åklagaradministratören som svarar på växelnumret svara på din fråga. Det är i första hand av arbetsmiljöskäl som direktnumren inte finns med. Om du önskar kontakt via e-post är kammarens registratorsbrevlåda den bästa ingången, även till enskilda åklagare, ange vilken åklagare du vill ska nås av informationen. Kontaktuppgifter till kamrarna hittar du under "Kontakt" på vår webbplats.

 

Fråga: Vilka olika typer av böter finns det?

Svar: Det finns penningböter (hit räknas ordningsböter, som skrivs ut av polisen), dagsböter och normerade böter. Penningböter är ett visst bestämt belopp för t.ex. trafikbrott. Hur stort dagsbötesstraffet blir beror på hur grovt brottet är och på hur den dömdes ekonomi ser ut. Normerade böter bestäms enligt en särskild beräkningsgrund och används mycket sällan. Vad är målsägande för något?

Fråga: Vad är målsägande för något?

Svar: Det är den person som har drabbats av ett brott, dvs. den som har blivit misshandlad, våldtagen eller t.ex. bestulen.

Fråga: Vem beslutar om åklagaren ska överklaga en dom?

Svar: Det är åklagaren som själv fattar beslut om en dom från tingsrätten ska överklagas eller inte. Dock är det riksåklagaren som fattar beslut om en hovrättsdom ska överklagas till Högsta domstolen.

Fråga: Vem ansvarar för ordningen i rättssalen?

Svar: Det gör den domare som är rättens ordförande. Jag var vittne till ett brott och har berättat allt jag såg för polisen. Nu är jag kallad till rättegången, varför?

Fråga: Jag var vittne till ett brott och har berättat allt jag såg för polisen. Nu är jag kallad till rättegången, varför?

Svar: I det svenska rättssystemet ska alla bevis som åklagaren åberopar redovisas direkt inför domstolen. Rätten kan då ställa frågor till vittnet och kan därmed själv bilda sig en uppfattning om vittnet. Det är bättre att höra vittnet självt berätta än att läsa en text som någon annan skrivit ner.  

Fråga: Jag vet att ett vittne i en rättegång har ljugit. Vad gör jag?

Svar: Den som är vittne i en rättegång avlägger en vittnesed. Den som bryter  mot vittneseden - det vill säga ljuger eller undanhåller fakta - gör sig skyldig till mened, vilket är ett brott. Om du hör att vittnet ljuger under en rättegång som pågår, kan du säga det till åklagaren under en paus. Om rättegången är avslutad kan du göra en polisanmälan om händelsen eller kontakta åklagaren.


Fråga: Kan jag få skadestånd för att jag har blivit felbehandlad av rättsväsendet? Hur gör jag då?

Svar: Om du anser att du blivit felaktigt behandlad av rättsväsendet och vill ha skadestånd kan du vända dig till Justitiekanslern

Fråga: Hur får man ett utdömt skadestånd utbetalt?

Svar: Domstolen skickar en kopia av domen till Kronofogdemyndigheten, som skriftligen frågar om man vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. Svarar man ja försöker Kronofogdemyndigheten se till att man får sitt skadestånd. Om det inte lyckas bör man vända sig till sitt försäkringsbolag eller i sista hand till Brottsoffermyndigheten för en ansökan om brottsskadeersättning. Läs mer på Brottsoffermyndighetens webbplats. Vad kan man få skadestånd för, vilka belopp handlar det om?


Fråga: Vad kan man få skadestånd för, vilka belopp handlar det om?

Svar: Man kan få skadestånd till exempel för kostnader som uppstått om något försvunnit eller gått sönder vid ett brott, för fysiska och psykiska skador, för förlorad arbetsinkomst och vid vissa brott för den kränkning brottet inneburit. Skadeståndet ska kompensera för den direkta skadan eller förlusten och ska alltså inte fungera som ett straff. På Brottsoffermyndighetens och Trafikskadenämndens webbplatser kan man få en uppfattning om vilka belopp det brukar handla om.

Fråga: Vad är det för skillnad på brottsmisstankar och misstänkta personer?

Svar: Om en misstänkt person kan knytas till ett brott uppstår en brottsmisstanke. Ett brott kan generera flera brottsmisstankar eftersom flera personer kan vara misstänkta för samma brott. En person kan också vara misstänkt för flera olika brott och på så sätt skapas flera brottsmisstankar. Antalet brottsmisstankar kan med andra ord vara både färre och fler än antalet misstänkta personer.

 

Fråga: Kan man jämföra Åklagarmyndighetens statistik med Brottsförebyggande rådets?

Svar: I den officiella statistiken (från Brå) för anmälda brott redovisas alla polisanmälningar. I Åklagarmyndighetens statistik används i stället begreppen brottsmisstankar och misstänkta personer. Användningen av olika begrepp gör att det är svårt att direkt jämföra statistiken, även om brottskoderna är desamma. Eftersom endast en del av de polisanmälda brotten kommer till åklagare kan man inte heller använda sig av Åklagarmyndighetens statistik för att få en helhetsbild av vad som händer med de anmälda brotten i Brå:s statistik. Detta är naturligt, eftersom åklagare vanligen endast hanterar ärenden där det finns en misstänkt person.

 

Fråga: Vad innebär begreppet ”lagföring”?

Svar: Begreppet lagföring används olika hos olika myndigheter. Hos Åklagarmyndigheten betyder lagföring vanligen att en person har ställts till svars för sin handling genom åtal. Detta innebär inte nödvändigtvis att personen också har blivit dömd. Som lagföring räknas också ett meddelat strafföreläggande och åtalsunderlåtelse. I den officiella kriminalstatistiken som publiceras av Brottsförebyggande rådet används begreppet lagföring något annorlunda. Personen ska där ha dömts i tingsrätt, godkänt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse för att räknas som lagförd.

Fråga: Jag erkänner brottet, vad händer nu?

Svar: Om du erkänner de brott som finns beskrivna i ditt strafföreläggande samt accepterar straffet och eventuella övriga följder som anges i strafföreläggandet, kan du godkänna det. Då behöver det inte hållas någon rättegång. Ett godkänt strafföreläggande kan inte överklagas. Bara om ett godkänt föreläggande visar sig innehålla allvarliga fel kan det tas upp i domstol. Vad innebär ett strafföreläggande?


Fråga: Vad innebär ett strafföreläggande?


Svar: Ett strafföreläggande ersätter rättegång. Vissa brott och förseelser behöver inte behandlas vid en rättegång i domstol. Då kan åklagaren istället för att åtala, besluta om att utfärda ett strafföreläggande för det begångna brottet.

Fråga: Hur svarar jag på strafföreläggandet?

Svar: Du kan välja att godkänna eller inte godkänna föreläggandet. I brevet som följer med föreläggandet står det vilket datum som du senast måste svara. I svaret anger du om du godkänner eller bestrider föreläggandet. Om du inte svarar kan åklagaren komma att väcka åtal vid tingsrätten. Det enklaste sättet att godkänna föreläggandet är att betala hela det belopp som står på det bifogade inbetalningskortet. Du behöver då inte skriva under något godkännande. Föreläggandet är godkänt genom betalningen. Skulle strafföreläggandet innehålla ett förverkande av en sak, t.ex. narkotika eller kniv, eller ett skadestånd krävs för ett godkännande att du skriver under och skickar in svaret.

Fråga: Vad händer om jag inte vill godkänna strafföreläggandet?

Svar: Om du inte accepterar innehållet i föreläggandet bör du snarast skriva och berätta varför. Skriv helst på baksidan av det brev som följde med föreläggandet. Skicka ditt svar i ett vanligt brev till den åklagarkammare som föreläggandet kom ifrån. Adressen står på föreläggandet. När åklagaren fått ditt svar eller om du inte svarar på strafföreläggandet, beslutar åklagaren i de flesta fall om att väcka åtal mot dig i tingsrätten. Tingsrätten kallar sedan dig och åklagaren till en förhandling. Efter förhandlingen bestämmer tingsrätten om du skall dömas för brotten och vilket straff du i så fall får. I många fall kan tingsrätten dock avgöra ärendet utan att du behöver komma till en rättegång. 

Fråga: Vad händer om jag inte vill godkänna strafföreläggandet?

Svar: Om du inte accepterar innehållet i föreläggandet bör du snarast skriva och berätta varför. Skriv helst på baksidan av det brev som följde med föreläggandet. Skicka ditt svar i ett vanligt brev till den åklagarkammare som föreläggandet kom ifrån. Adressen står på föreläggandet.

När åklagaren fått ditt svar eller om du inte svarar på strafföreläggandet, beslutar åklagaren i de flesta fall om att väcka åtal mot dig i tingsrätten. Tingsrätten kallar sedan dig och åklagaren till en förhandling. Efter förhandlingen bestämmer tingsrätten om du skall dömas för brotten och vilket straff du i så fall får. I många fall kan tingsrätten dock avgöra ärendet utan att du behöver komma till en rättegång.

Fråga: Hur är böterna beräknade?

Svar: Påföljden är det straff som åklagaren beslutat om. Dagsböter används vid lite allvarligare bötesbrott. Antalet dagsböter kan bestämmas till lägst 30 och högst 150 stycken, eller 200 om det är fråga om flera brott. Antalet dagsböter visar hur allvarligt brottet eller brotten är, dvs. ju fler dagsböter, desto allvarligare brott. Hur stor varje dagsbot är fastställs med hänsyn till inkomst, förmögenhet och försörjningsskyldighet. Dagsbotsbeloppet varierar från 50 till 1 000 kr. Penningböter används mest vid mindre förseelser. Storleken på penningböterna beror bara på hur allvarlig förseelsen är. Din inkomst har alltså ingen betydelse för penningböternas storlek.

Fråga: Avgift till Brottsoffermyndigheten, vad är det?

Svar: Om du har begått ett brott som kan ge fängelse (brott som har fängelse i straffskalan), ska du enligt lag betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Dessa pengar går till en fond som Brottsoffermyndigheten beslutar om.


Fråga: Jag kan inte betala hela beloppet på en gång. Går det att dela upp betalningen?

Svar: Nej, det går inte. För ytterligare frågor om bötesbetalningen, kontakta Rikspolisstyrelsen på telefonnummer 010-563 35 04.

 

Fråga: Varför ska jag betala kostnad för blodprov/urinprov?

Svar: Den som lagförs för brott genom dom i domstol eller genom strafföreläggande ska enligt lag ersätta staten för kostnad för blodprovstagning, blodundersökning, urinprovstagning och urinundersökning, i förekommande fall.

Fråga: Påverkas mitt körkortsinnehav av ett strafföreläggande?

Svar: Transportstyrelsen har hand om alla körkortsfrågor, inte Åklagarmyndigheten. Kontakta Transportstyrelsen på telefonnummer 0771-81 81 81.

 

Fråga: Polisen tog mitt körkort när jag stoppades. När får jag tillbaka det?

Svar: Transportstyrelsen svarar på frågor rörande körkort. Åklagarmyndigheten har inte alls hand om körkortsfrågan. Kontakta Transportstyrelsen på telefonnummer 0771-81 81 81.

 

Fråga: Vem ansvarar för belastningsregistret? Vem kan titta i det?

Svar: Rikspolisstyrelsen är ansvarig för personuppgifterna i belastningsregistret. Vid frågor rörande belastningsregistret, kontakta Rikspolisstyrelsen på 010-563 35 02.


Fråga: Hur länge finns uppgiften om strafföreläggande med i belastningsregistret?


Svar: Uppgifter om böter gallras 5 år efter godkännandet av strafföreläggandet. Om det före utgången av denna tid görs en ny anteckning i belastningsregistret, kan uppgiften komma att stå kvar längre. 

 

Fråga: Kommer mitt brott och strafföreläggande hamna i registren? Vilka myndigheter får veta att jag begått ett brott och blivit straffad?

Svar: På samma sätt som efter en fällande dom i en domstol kan olika myndigheter få uppgifter om att du har begått brott. Om brottet har betydelse för ditt körkortsinnehav kan Transportstyrelsen besluta om att ge en varning eller återkalla ditt körkort. Även andra tillstånd eller licenser kan påverkas. Uppgifter om att du har begått brott antecknas i belastningsregistret.