Åklagarmyndighetens

Anhållande och häktning

Anhållande och häktning är exempel på så kallade tvångsmedel, dvs. åtgärder som på ett eller annat sätt inskränker en persons fri- och rättigheter.

En åklagare kan under en förundersökning besluta om olika slags tvångsmedel. Det finns en noggrann reglering av de tvångsmedel som får användas och under vilka förutsättningar de får användas. En åklagare ska vara objektiv vid beslut om tvångsmedel. Det innebär att åklagaren även beaktar omständigheter som är till fördel för den misstänkte. En åklagare ska alltid pröva om det finns någon annan mindre ingripande åtgärd som kan väljas.

Exempel på tvångsmedel är anhållande (frihetsberövande), husrannsakan och reseförbud. Åklagaren kan bara begränsa en persons frihet på de sätt som anges i lagen.

Anhållande och häktning

När polis griper en misstänkt person för ett brott anmäls gripandet till åklagare och polisen håller förhör med personen. Efter förhöret beslutar åklagaren om personen ska anhållas, det vill säga vara fortsatt frihetsberövad, eller om han eller hon ska försättas på fri fot.

Om den misstänkta personen anhålls måste åklagaren sedan, enligt rättegångsbalken, skicka in häktningsframställan till domstolen senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet Domstolen har 96 timmar på sig att hålla häktningsförhandling. Om åklagaren inte skickar in häktningsframställan inom den angivna tidsfristen så släpps den misstänkta personen.

Beslut om anhållande och häktning kräver normalt att den misstänkta personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Åklagare kan besluta om anhållande om det finns risk för att personen håller sig undan, fortsätter sin brottsliga verksamhet eller försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis.

Om det finns risk för att den misstänkta försvårar utredningen genom att ta kontakt med brottsoffer eller vittnen, är det möjligt för åklagaren att besluta om att begränsa den misstänktas kontakter med omvärlden när han eller hon sitter frihetsberövad, så kallade restriktioner.