I stora drag innebär förändringen i sexualbrottslagstiftningen att sex alltid ska vara frivilligt och att en gärningsperson kan dömas för våldtäkt om inte brottsoffret frivilligt deltagit i de sexuella handlingarna.
Syftet med lagändringen har varit att tydliggöra att varje människa har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet samt sexuellt självbestämmande. Men vad har lagändringen inneburit i praktiken och har skärpningen i lagstiftningen haft någon effekt?
Kammaråklagare Lena Jansson har många års erfarenhet av att jobba med utredning av sexualbrott och brott i nära relation. Hon har för närvarande ett förordnande vid Utvecklingscentrum där man arbetar med överprövningar och rättsutveckling. Utvecklingscentrum tar just nu också fram en ny rättslig vägledning för åklagare om sexualbrott. Snart inrättas även en ny intern utbildning för åklagare om hur utredningar av sexualbrott kan bedrivas.
– Den största skillnaden i den nya lagstiftningen är att gränsen för våldtäkt nu går vid att deltagandet inte varit frivilligt. Tidigare gick gränsen vid våld, hot eller utnyttjande av en person i en särskilt utsatt situation, men nu kan vi alltså även pröva om det varit ett frivilligt deltagande även i andra situationer. Har det inte varit frivilligt så är det ett brott, säger Lena Jansson.
Ännu större noggrannhet krävs vid förhör
Enligt Lena Jansson kräver den här förändringen en mycket större noggrannhet när en person som anmäler att hen blivit utsatt för ett sexuellt brott förhörs.
– Det första vi måste bedöma är om det som brottsoffret berättar är att betrakta som en våldtäkt. Det vi prövar då är om det varit ett frivilligt deltagande eller inte. Ett frivilligt deltagande kan ske antingen genom att man säger det, eller uttrycker det på annat vis. Har man inte gjort det så är det den andra personens ansvar att ta reda på om motparten verkligen vill ha sex, eller inte.
– Kommer vi fram till att ett brott har begåtts så blir nästa steg i processen att utreda och styrka att det gått till så som målsäganden påstår. Då gäller samma sak som i alla andra brottsutredningar, bevisbördan är densamma och vi ska ha tillräckligt stöd för att visa att ett brott begåtts.
– Man har rätt att bemöta sexuella inviter med passivitet och det överensstämmer nog bättre med det allmänna rättsmedvetandet om vad en våldtäkt är, och hur vi ser på den sexuella självbestämmanderätten nu för tiden. Det är fortfarande så att s.k. ”tjatsex” inte är straffbart.
Lena Jansson säger att om man egentligen inte vill ha sex men ändå väljer att ha det, och på något sätt ger uttryck för att man vill ha sex, då blir det inte ett brott. Det räcker alltså inte att den som anmäler brott säger att den inte deltog frivilligt utan man måste pröva vad personen har gett för uttryck.
– I förhör med brottsoffer som inte visat sin vilja verbalt måste man därför pröva om personen genom sitt agerande har uttryckt frivillighet eller om det kunnat uppfattats så för motparten. Det är framförallt detta som är den stora svårigheten vid förhören. Det ställer krav på att noggrant utreda hela händelseförloppet.
Klar förbättring med den nya lagstiftningen
Det fanns både kritik och oro innan den nya lagstiftningen kom på plats. Men Lena Jansson tycker att lagstiftningen har fungerat bra på det stora hela och att den lett till en klar förbättring på så sätt att det blivit mer fokus på sexualbrotten.
– Det pratades mycket om vad samtycke egentligen innebar och om det betydde att man skulle behöva skriva ett kontrakt med varandra innan man hade sex. Så har det naturligtvis inte blivit. Man valde att byta ut ordet samtycke mot frivilligt deltagande och visst kan det vara svårt att avgöra vad som är ett frivilligt deltagande och inte, men som sagt det har ändå blivit bättre med den här förändringen i lagen. Det handlar ju om något som skett mellan två personer i en situation där det nästan aldrig finns några vittnen och där ord står mot ord. Här ligger de största svårigheterna för att få en fällande dom i en utredning om våldtäkt.
Viktig dom i Högsta domstolen
Av statistiken framgår att det har blivit fler åtal sedan förändringen trädde i kraft.
– I dag har vi ungefär femhundra fler åtal för våldtäkt per år i snitt jämfört med hur det var innan lagen ändrades. En del av dessa fall skulle troligen ha bedömts som lindrigare brott, t.ex. sexuellt ofredande tidigare, så visst har det blivit fler fällande domar för våldtäkt sen den nya lagen trädde i kraft.
I lagstiftningen finns också brottet oaktsamvåldtäkt, som är ett begrepp som kan vara svårt att förstå för den som inte är juridiskt insatt. Oaktsamheten står i förhållande till det frivilliga deltagandet. Det vill säga, att gärningspersonen inte förstått att den person hen hade sex med inte deltog frivilligt men att hen borde ha insett att så var fallet.
– Ett exempel på det kan vara en man som köper sex av en kvinna trots att han är medveten om att det finns en risk att hon kan vara utsatt för trafficking. Det har också blivit lättare för oss att styrka att en person varit oaktsam i förhållande till offrets ålder vid åtal som gäller sexualbrott mot barn under 15 år. Trots en lagändring 2018 som ställde lägre krav för att nå upp till oaktsamhet inför barnets ålder så hände det inte mycket i praxis de första åren, men nu har de kommit en dom i Högsta domstolen som överensstämmer väldigt bra med intentionerna. Domen slår tydligt fast att den som är vuxen har ansvar för att ta reda på åldern hos den man har sex med. Tidigare kunde gärningspersoner komma undan genom att säga att de tyckte att brottsoffret såg mycket äldre ut än 14 år, men det håller inte längre.
Finns det då något mer i lagstiftningen som skulle behöva förändras?
– Det kan alltid förbättras. Vi ser gärna att flera mål går upp till Högsta domstolen så att man kan titta på vad det är för omständigheter som gäller när man ska bedöma om brottsoffret gett uttryck för om det är frivillighet eller inte, och om gärningspersonen haft uppsåt eller inte. Det finns med på Åklagarmyndighetens lista över det som kallas prioriterade prejudikatfrågor för 2023. Fick jag önska något ytterligare så skulle det eventuellt vara att man ser över gränsdragningarna för sexualbrott i lagstiftningen.
– Till exempel så har vi rubriceringen ”våldtäkt, mindre grovt brott”. För ett brottsoffer kan det kännas konstigt att det man varit utsatt för ska benämnas som mindre grovt. Frågan är om rubriceringen ens behövs. Om kränkningen i den sexuella handlingen har varit mindre allvarlig än vid en våldtäkt har domstolen i stället möjlighet att bedöma gärningen som ett sexuellt övergrepp. En annan konsekvens av att en våldtäkt bedöms som mindre grov är att brottet inte blir straffbart om man bara kan styrka oaktsamhet trots att oaktsamhet är straffbart vid det mindre allvarliga brottet sexuellt övergrepp, avslutar Lena Jansson.
Statistik
Nedan finns Åklagarmyndighetens statistik över väckta åtal för våldtäkt och övriga sexualbrott, rullande 12 månader per juni varje år från år 2014 och fram till och med juni 2023, för att illustrera utvecklingen sedan den nya sexualbrottslagen infördes den 1 juli 2018.
Se även tabellen i större format (pdf)
Nedan framgår också antal åtal för ”oaktsam våldtäkt” (samtliga brottskoder som finns i myndighetens system sedan den nya lagen infördes har lagts ihop). Antalet åtal är mycket färre här, eftersom oaktsam våldtäkt ofta är ett andrahandsyrkande och då inte syns i statistiken. Effekten kan dock ses på åtal för våldtäkt som ökat både i antal brottsmisstankar som i antal lagförda personer.
Se även tabellen i större format (pdf)
För åtal som lett till fällande domar se statistik hos Brå (Brottsförebyggande rådet).