Syftet med riktlinjerna är att säkerställa att samverkan vid utredningar kring barn sker på ett effektivt och rättssäkert sätt, med barnets bästa i fokus. Arbetet med brottsutsatta barn bör ske på likartat sätt i hela landet, även på de ställen det inte finns barnahus.

- Samverkan är en förutsättning för att barn som misstänks vara utsatta för brott ska få möjlighet till ett gott omhändertagande när utredningar genomförs parallellt av sociala myndigheter samt av åklagare och polis. Samverkan ska präglas av ett barnperspektiv- inte ett verksamhetsperspektiv, säger Ulrika Herbst, chef för Polisavdelningen på Rikspolisstyrelsen.I barnperspektivet ingår att det berörda barnet ska få information om åtgärder som berör honom eller henne. Det är också viktigt att barnet får tillfälle att uttrycka sin uppfattning och sina åsikter med hänsyn till ålder och mognad.

- En väl fungerande samverkan innebär att påfrestningarna på barnet minskar, samtidigt som rättsprocessen kan gå snabbare och bli mer rättssäker. Konceptet för Barnahus har fått en glädjande stor spridning, men samverkan behövs oavsett om det finns gemensamma lokaler eller ej. Riktlinjerna har därför fått en generell utformning och är tillämpliga även om man inte har tillgång till gemensamma lokaler, säger Marianne Ny.

Utöver den grupp barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp omfattar riktlinjerna även barn som utsätts för människohandel, kvinnlig könsstympning samt barn som lever i med våld i familjen. De nationella riktlinjerna innehåller bland annat följande:

•Samverkansavtal. För att samverkan ska fungera bör så kallade samverkansavtal/överenskommelser upprättas mellan samverkande myndigheter så som socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin samt hälso- och sjukvård.

•Samråd. De samverkande myndigheterna bör inför eller i direkt anslutning till polisanmälan samråda om arbetsfördelning och samordning av åtgärder i de utredningar som bedrivs parallellt.

•Medhörning.Barnet skall inte behöva lämna sin berättelse vid flera tillfällen till flera olika personer. De yrkesföreträdare som behöver ta del av barnets uppgifter för att kunna koordinera de parallella utredningarna bör närvara vid polisens barnförhör genom medhörning. Barnet ska ha rätt till full information om vilka som finns i medhörningsrummet och ska få svar på sina frågor på ett ärligt och begripligt sätt.

•Krisstöd.De parter som samverkar kring barnet ska ha kunskap om hur barn och unga i kris ska bemötas. Det första krisstödet och en bedömning av fortsatt behandling bör erbjudas barnet i anslutning till första insatsen.

•Medicinsk kompetens.Särskilda rutiner för den medicinska undersökningen bör utvecklas och relevant medicinsk kompetens bör finnas från barnmedicin, gynekologi, barn- och ungdomspsykiatri samt rättsläkare.

•Kompetens och erfarenhet.De samverkande myndigheterna ska säkerställa att de personer som handlägger ärendena har hög kompetens och erfarenhet inom området.

Regeringsuppdraget: Att utarbeta nationella riktlinjer för samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott samt enas om kriterier för barnahusverksamheten.I uppdraget ingår även att lämna förslag på lagändringar för att främja samverkan mellan myndigheterna. Barnahusverksamheten i landet ska också utvärderas enligt uppdraget. Utvärderingsdelen ska redovisas den 15 december 2010.

Barnahus: I dag finns barnahus på 15 orter i landet. I barnahus samverkar polis, åklagare, socialtjänst och hälso-och sjukvård för ett bättre underlag för rättsprocessen och samhällets insatser för barnet samt ett gott bemötande med barnets bästa i fokus vid misstanke om brott och för att barnet inte ska behöva möta de olika utredande