Åklagarmyndigheten

Bidragsbrott

Bidragsbrottslagen gäller bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som beslutas av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna och arbetslöshetskassorna.

Myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor är skyldiga att anmäla till polis eller åklagare om de misstänker att någon begått brott enligt bidragsbrottslagen. Myndigheterna, kommunerna och arbetslöshetskassorna begär även regelmässigt tillbaka de felaktigt utbetalade pengarna.

Den som lämnar oriktiga uppgifter och därmed orsakar risk för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut, eller betalas ut med ett för högt belopp, kan begå ett brott mot bidragsbrottslagen. Det kan också vara ett brott att i vissa fall låta bli att anmäla ändrade förhållanden om uppgiften är av betydelse för det bidrag man får, exempelvis att den som uppbär sjukpenning inte anmäler att man börjar arbeta. För att det ska vara fråga om brott krävs att man har haft uppsåt, dvs. agerat med vett och vilja, eller att man har varit grovt oaktsam, dvs. uppenbart vårdslös eller slarvig.

Normalstraffet för bidragsbrott är villkorlig dom och dagsböter. Om brottet bedöms som ringa, dvs. om den felaktigt utbetalade summan är låg eller om det finns andra omständigheter som gör att brottet bedöms som mindre allvarligt, blir straffet i allmänhet enbart böter. Vid grova brott, oftast när höga summor felaktigt betalats ut, kan man dömas till fängelse. Flera personer har dömts till långa fängelsestraff för att felaktigt ha fått assistansersättning till mycket höga belopp utbetalt. 

 

Period

 

Inkomna brottsmisstankar (Antal)

 

Beslutade brottsmisstankar (Antal)

2009

3 146

2 223

2010

4 794

4 444

2011

7 155

6 995

2012

7 848

7 110

2013

7 413

8 267

2014

6 666

6 756

2015

7 575

7 526

2016

9 616

9 990

Åklagarmyndigheten samverkar med övriga aktörer för att bland annat utveckla bra utredningsmetoder. Samverkan sker både på central myndighetsnivå och lokalt över hela landet.

Som stöd för åklagarnas arbete bedriver myndigheten ett löpande metodutvecklingsarbete. Det finns riktlinjer som bland annat ger vägledning om vad som bör bedömas som ringa brott, brott av normalgraden och grovt brott samt vad som inte ska bedömas som brott.