Sexualbrott

Sexualbrott tillhör de brott som är särskilt svåra att utreda. Utredningarna kan därför ta lång tid. Bevissvårigheter innebär att en stor del av brottsmisstankarna inte sällan läggs ned.

Det är mycket vanligt att sexualbrott begås i slutna rum utan vittnen. Ofta står ord mot ord och då krävs i allmänhet någon annan form av bevisning, så kallad stödbevisning, för att kunna utreda vad som hänt. Att dokumentera eventuella skador och snabbt genomföra läkarundersökning kan vara avgörande för att nå framgång i sexualbrottsärenden.

Inom Åklagarmyndigheten finns åklagare med särskild utbildning för att hantera sexualbrott. Arbetet bedrivs oftast i särskilda grupper och i nära samarbete med polisen.

Sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet

Sedan den 1 juli 2018 har Sverige en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet. Det innebär att gärningspersonen kan dömas för våldtäkt även om hot eller våld inte använts. Sex ska vara frivilligt. Domstolarna ska särskilt ta hänsyn till om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt.

Två nya brott har införts

Två nya brott har också införts: oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp. Det innebär att gärningspersonen kan dömas för övergrepp om hen borde insett att någon inte deltar frivilligt men ändå genomför en sexuell handling med den personen.

Påföljder för sexualbrott

För våldtäkt som inte bedöms som grov får man fängelse i minst två år och högst fyra år. För oaktsam våldtäkt kan man få fängelse i högst fyra år och för oaktsam sexuellt övergrepp kan fängelse om högst två år dömas ut.

Utvecklingscentrum svarar för den samlade kunskapen inom sexualbrottsområdet.