Åklagarmyndighetens

Sexualbrott

Sexualbrott tillhör de brott som är särskilt svåra att utreda. Utredningarna kan därför ta lång tid. Bevissvårigheter innebär att en stor del av brottsmisstankarna inte sällan läggs ned.

Det är mycket vanligt att sexualbrott begås i slutna rum utan vittnen. Ofta står ord mot ord och då krävs i allmänhet någon annan form av bevisning, så kallad stödbevisning, för att kunna utreda vad som hänt. Att dokumentera eventuella skador och snabbt genomföra läkarundersökning kan vara avgörande för att nå framgång i sexualbrottsärenden.

Inom Åklagarmyndigheten finns åklagare med särskild utbildning för att hantera sexualbrott. Arbetet bedrivs oftast i särskilda grupper och i nära samarbete med polisen.

Ett utvecklat bästa arbetssätt

För att säkerställa kvaliteten och enhetligheten i sexualbrottsutredningar har polis och åklagare tagit fram ett gemensamt metodstöd kallat Ett utvecklat bästa arbetssätt. En nyligen genomförd granskning visar att de geografiska områden i landet som kommit längst med att införa metodstödet också har den högsta lagföringen. En slutsats av granskningen är därför att det är viktigt att fortsätta införa arbetssättet.

Ny lagstiftning med frivillighet som grund

Sedan den 1 juli 2018 har Sverige en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet – är det inte frivilligt så är det olagligt. Domstolarna ska särskilt beakta ”om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt”.

Två nya brott har också införts: oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp. Det innebär att gärningspersonen kan dömas för exempelvis våldtäkt – även om det inte en sådan avsikt – om personen varit grovt oaktsam i frågan om den andra deltar frivilligt eller inte.

Utvecklingscentrum Göteborg svarar för den samlade kunskapen inom sexualbrottsområdet.