Riksåklagaren har överklagat hovrättens dom och yrkat att HD ska skärpa bötesstraffet. Enligt RÅ:s riktlinjer från 2004 saknas det normalt skäl till ungdomsrabatt vid brott som ska föranleda dagsböter för gärningsmän som är 18 - 20 år gamla. I doktrinen har det emellertid tagits fram en modell enligt vilken en reduktion av bötesstraffen ska ske även för denna åldersgrupp. Praxis är för närvarande inte enhetlig varför det enligt RÅ finns skäl för Högsta domstolen att pröva överklagandet.

RÅ överklagar friande dom i mål om tjänstefel. En polisman åtalades för tjänstefel då han under en biljakt vid två tillfällen underlåtit att rapportera och få tillstånd till att preja en motorcyklist som vägrat stanna på polismannens befallning. Han hade också i mycket hög fart fortsatt förföljandet av motorcykeln trots att han fått uttrycklig order att avbryta detta. Biljakten slutade med att motorcyklisten körde av vägen och skadades allvarligt. Enligt hovrätten hade polismannen varit skyldig att rapportera endast en av de två prejningarna och att rapporteringsskyldigheten i det fallet varit en ren formalitet, varför överträdelsen skulle bedömas som ringa och således vara straffri. När det gällde det fortsatta förföljandet godtog hovrätten polismannens invändning att han trodde att förföljandet övergått i ett s.k. efterföljande, vilket var tillåtet. Riksåklagaren yrkar att HD ska döma polismannen för tjänstefel. Som skäl för prövningstillstånd åberopas bl.a. att hovrättens dom på ett olyckligt sätt sänder ut felaktiga signaler om att det i princip kan vara straffritt att bryta mot för polisverksamheten mycket väsentliga regler om rapporteringsskyldighet och därmed sammanhängande tillståndsgivning.

En person dömdes för vållande till annans död, grovt brott, till fängelse två år och sex månader. Frågan i målet är hur straffmätningen påverkas av den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2010 och som innebar att straffminimum för vållande till annans död, grovt brott, höjdes från sex månader till ett års fängelse.

En person åtalades för grovt narkotikabrott för att ha innehaft och förvarat drygt 400 gram amfetamin. Hovrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott av normalgraden och bestämde påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. RÅ har överklagat hovrättens dom och yrkat att HD ska bedöma brottet som grovt narkotikabrott och bestämma påföljden till fängelse.

Riksåklagaren överklagar ett hovrättsbeslut att inte meddela prövningstillstånd i ett mål där tingsrätten ogillat åtal för vållande till kroppsskada.

Tingsrätten dömde en tilltalad för grovt narkotikabrott bestående i transport och förvaring av 97 kg cannabisharts. Påföljden bestämdes till nio års fängelse. Sedan den tilltalade överklagat sänkte hovrätten straffet till fyra års fängelse. Hovrätten motiverade straffsänkningen med att den övre delen av straffskalan inte var avsedd för fall som detta där den tilltalade endast haft en inskränkt roll i narkotikahandeln. RÅ har överklagat hovrättens dom och yrkat att HD ska skärpa straffet.

Riksåklagaren överklagar en friande hovrättsdom och begär att Högsta domstolen dömer en man för mord till fängelse på livstid. Målet gäller frågan om den nedre gränsen för beviskravet "ställt utom rimligt tvivel".

Riksåklagaren har överklagat en friande dom om brott mot lotterilagen och yrkat att de två tilltalade chefredaktörerna ska dömas för brott mot lotterilagen för att de, genom att låta föra in annonser för utländska spelbolag, olovligen främjat deltagande i utom landet anordnade lotterier. Fråga är bl.a. om främjandeförbudet i lotterilagen strider mot EU-rättens diskrimineringsförbud.

Tre tilltalade hade överfallit målsäganden och fört honom till hans bostad där de under mycket förnedrande och skrämmande former rånade honom. Därefter band de målsäganden till händer och fötter, stoppade en handduk i munnen på honom och låste in honom i en garderob. Hovrätten dömde de tilltalade för rån. RÅ har överklagat domen och yrkat att brottet bedöms som grovt rån. Enligt RÅ har gärningsmännen vid rånet visat synnerlig råhet.

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juni 2010 utvidgades straffansvaret för sjöfylleri på så sätt att det infördes en promillegräns för sjötrafiken som motsvarar den som gäller för vägtrafiken. Målet rör frågan om samma principer för straffmätningen numera ska gälla vid sjöfylleri som vid rattfylleri. För rattfylleri föreligger redan en fast påföljdspraxis som bildats genom Åklagarmyndighetens strafförelägganden (se RÅPM 2003:2) och som grundar sig på den uppmätta alkoholkoncentrationen i antingen blodet eller i utandningsluften. Hovrätten har i nu aktuellt sjöfyllerimål, till skillnad från andra hovrätter, frångått den praxis som gäller för rattfylleri.

Riksåklagaren har överklagat hovrättsdomen i det mål som gäller en ung flicka som haft samlag mot betalning i Malmö. Riksåklagaren yrkar att en av de åtalade männen döms för våldtäkt mot barn, eftersom han anser att mannen – som hade samlag med den då 14-åriga flickan flera gånger – har haft skälig anledning att anta att flickan inte fyllt 15 år.

Målet gäller frågan om vilken betydelse det har att hovrätten funnit att åklagaren inte förmått styrka en i gärningsbeskrivningen angiven omständighet som går utöver vad som enligt rekvisiten för brottet är en nödvändig förutsättning för fällande dom.

Riksåklagaren har överklagat en dömd persons begäran om att få ett livstidsstraff omvandlat till tidsbstämt straff. Frågan gäller om omvandling är för tidigt väckt med hänsyn till den tid som kvarstår fram till villkorlig frigivning.