Verksamheten i Högsta domstolen

En man åtalades och dömdes av både tingsrätten och hovrätten för olovlig avlyssning. Enligt åtalet hade han avlyssnat telefonsamtal mellan andra genom att ladda ned en app i sin 13-årige sons mobiltelefon. Den dömde yrkar i Högsta domstolen att han ska frikännas från ansvar. Han hävdar bland annat att han genom sitt handlande uppfyller rekvisiten enligt bestämmelsen om brytande av telehemlighet. Eftersom olovlig avlyssning är subsidiärt till brytande av telehemlighet hävdas att åtalet ska ogillas då gärningsbeskrivningen inte täcker rekvisiten för det senare brottet. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.

En person har dömts för penningtvättsbrott bestående i att personen upplåtit sitt bankkonto för omsättning av medel som härrör från bedrägerier. Såväl åklagaren som domstolarna har åberopat 4 § i penningtvättsbrottlagen. Enligt riksåklagaren borde personen ha dömts enligt 3 § samma lag, även om det i och för sig inte torde föreligga hinder mot att döma enligt 4 § i en situation som den förevarande. Enligt vad som framgår av ett yttrande av UC Stockholm åberopas i underrättspraxis såväl 3 § som 4 § och ibland båda i fall som det förevarande. Det finns enligt riksåklagaren därför prejudikatintresse i att HD klargör vilket av lagrummen som ska tillämpas i ett fall som det förevarande. I detta fall är det dock uppenbart att personen ska dömas för penningtvättsbrott. Om prövningstillstånd meddelas har riksåklagaren för avsikt att justera åtalet och yrka ansvar även enligt 3 §. Enligt riksåklagaren är detta mål därför inte lämpligt för Högsta domstolens prövning. Prövningstillstånd kan därför inte tillstyrkas.

Frågan i målet gäller förverkande av lagringsmedier innehållande barnpornografi. Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 14 prövat frågan om förverkande av lagringsmedier innehållande barnpornografi. Enligt riksåklagarens uppfattning finns det inte något prejudikatintresse i att HD prövar även förevarande mål. Riksåklagaren avstyrker prövningstillstånd.

En person har i hovrätten dömts för narkotikabrott för att ha framställt, innehaft och brukat preparat innehållande cannabis. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Den tilltalade har överklagat domen till Högsta domstolen och yrkat att åtalet ska ogillas eftersom han handlat i nöd och gärningarna inte varit oförsvarliga. Han lider konstant av mycket svåra smärtor sedan en ryggmärgsskada och inga andra preparat än de cannabispreparat han använt lindrar hans smärta på ett effektivt sätt och utan svåra biverkningar. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom men tillstyrker att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet.

Fråga om tilltalad haft laga förfall för sin utevaro vid en huvudförhandling och om Högsta domstolen bör kunna undanröja hovrättens beslut att förklara överklagandet förfallet och visa målet åter till hovrätten. Riksåklagaren tillstyrker att HD meddelar prövningstillstånd, undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Riksåklagaren har tidigare överklagat en hovrättsdom och gjort gällande att det förekommit grovt rättegångsfel i hovrätten. Högsta domstolen har inhämtat yttrande från hovrätten. Riksåklagaren har nu yttrat sig med anledning av hovrättens yttrande.

Riksåklagaren vill att HD prövar om rätten till ett domännamn kan vara föremål för förverkande Hovrätten har med stöd av 53 a § andra stycket upphovsrättslagen förverkat rätten till domännamnen piratebay.se och thepiratebay.se hos rättighetshavaren (en privatperson) såsom hjälpmedel vid brott mot upphovsrättslagen. Riksåklagaren har i yttrande till HD anfört att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att HD prövar om rätten till ett domännamn kan vara föremål för förverkande och vilken lagstiftning (36 kap. 3 § BrB eller 53 a § upphovsrättslagen) som i så fall kan tillämpas.

En tilltalad har dömts för grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, grovt brott. Målet aktualiserar en fråga om straffansvar vid ekobrott i företag. Frågan finns med i 2017 års lista över prioriterade prejudikatfrågor och bedöms således som intressant från prejudikatsynpunkt. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom, men anser att det bör övervägas att meddela ett partiellt prövningstillstånd i målet. RÅ har tidigare gett in svarsskrivelse i ett annat mål som också främst gäller frågan om straffansvar vid ekobrott i företag (ÅM 2016/2628). Även i det målet ansåg RÅ att det bör övervägas att meddela ett partiellt prövningstillstånd. HD har ännu inte tagit ställning till frågan om prövningstillstånd ska meddelas.

Den dömde har i Högsta domstolen åberopat ny bevisning och begärt att förundersökningen ska kompletteras. Enligt riksåklagarens uppfattning finns det inte skäl för komplettering. Riksåklagaren avstyrker prövningstillstånd.

Fråga om försökspunkten är uppnådd. ​ Två personer har i hovrätten dömts för försök till mordbrand för att tillsammans och i samförstånd genom användning av brännbar vätska (dieselolja) ha försökt anlägga en brand i en buss som stod intill tre lastbilar. En brand skulle ha inneburit fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Fara för brottets fullbordan förelåg. I målet är utrett att de tilltalade efter att ha hällt ut oljan satte sig ner på huk för att vid den uthällda oljan. Någon tändutrustning har dock inte anträffats. Tingsrätten ogillade åtalet eftersom försökspunkten inte var uppnådd redan då oljan hälldes ut. Enligt hovrätten hade försökspunkten passerats när dunken med dieselolja kastats in i bussen. De tilltalade har överklagat hovrättens dom och yrkat att åtalet för försök till mordbrand ska ogillas. Enligt riksåklagaren uppnåddes försökspunkten när dieseloljan hälldes ut i bussen eftersom gärningsmännen omedelbart därefter hade för avsikt att antända oljan. Riksåklagaren bestrider därför ändring av hovrättens dom. Eftersom det råder delade meningar i doktrin, praxis och förarbeten om när försökspunkten uppnås vid mordbrand anser riksåklagaren att en prövning av överklagandet vore av vikt för ledning av rättstillämpningen. Riksåklagaren tillstyrker därför prövningstillstånd.

En man har dömts för dråp i två fall. Hovrätten har bestämt påföljden till fängelse i 2 år. Vid bestämmande av påföljden har hovrätten bl.a. beaktat att den tilltalade, utan att vara fri från ansvar, befunnit sig en nödvärnssituation. Mannen gör i HD gällande att han bör frikännas då han begått gärningarna i nödvärn eller, i andra hand, att då han svårligen kunnat besinna sig. I vart fall har han yrkat påföljdseftergift eller straffnedsättning. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd i målet.

I november 2016 överklagade riksåklagaren en hovrättsdom om bokföringsbrott till Högsta domstolen. I målet hade hovrätten funnit utrett att den tilltalade åsidosatt bokföringsskyldigheten i ett aktiebolag genom att upprätta årsredovisning nästan fem månader för sent. Frågan i målet är om bokföringsbrottet är att bedöma som ringa. HD har meddelat prövningstillstånd. RÅ har nu gett in svarsskrivelse i ytterligare två mål som båda gäller för sent upprättad årsredovisning och frågan om bokföringsbrottet är att anse som ringa. HD har meddelat prövningstillstånd även i dessa mål.

I november 2016 överklagade riksåklagaren en hovrättsdom om bokföringsbrott till Högsta domstolen. I målet hade hovrätten funnit utrett att den tilltalade åsidosatt bokföringsskyldigheten i ett aktiebolag genom att upprätta årsredovisning nästan fem månader för sent. Frågan i målet är om bokföringsbrottet är att bedöma som ringa. HD har meddelat prövningstillstånd. RÅ har nu gett in svarsskrivelse i ytterligare två mål som båda gäller för sent upprättad årsredovisning och frågan om bokföringsbrottet är att anse som ringa. HD har meddelat prövningstillstånd även i dessa mål.

RÅ har gett in i svarsskrivelse i ett mål där hovrätten dömt en man för att ha sexuellt ofredat en 15-årig flicka. Målet gäller frågan om den tilltalade genom ord och handlande har ofredat målsäganden på ett sätt som varit ägnat att kränka hennes sexuella integritet.

Högsta domstolen har i ett avgörande den 15 juni 2017 (B 1519-16) slagit fast att ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är uteslutet om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet kan ha varit inblandad i brottet på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras. Hovrätten har i det nu aktuella fallet dömt en man för underlåtenhet att avslöja våldtäkt trots att han i första hand var åtalad för medhjälp till samma våldtäkt. Enligt domstolarna var mannen dock inte inblandad i våldtäkten på ett sådant sätt att straffansvar kunde aktualiseras. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i målet. Frågan i HD är nu om mannen kan dömas för underlåtenhet att avslöja brottet trots att han kommit att åtalas för medhjälp till samma brott. Enligt riksåklagarens uppfattning bör det förhållandet att mannen i första hand åtalats för medhjälp till brottet inte utesluta ansvar för underlåtenhet att avslöja brottet, eftersom han vid den tidpunkt underlåtenhetsbrottet fullbordades hade kunnat avslöja brottet utan fara för sig själv. Att han sedermera kommit att åtalas för i första hand medhjälp bör inte föranleda någon annan bedömning.

Två personer har dömts för grov smuggling i tre fall för att ha smugglat in hundar till landet. Vid det första tillfället smugglades två hundar in, vid det andra tillfället sex hundar och vid det tredje tillfället en hund. Samtliga tre brott bedömdes som grov smuggling eftersom brotten ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt och inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse (risken för rabies). Påföljden för var och en av de tilltalade bestämdes till fängelse i sex månader. De tilltalade har överklagat hovrättens dom och yrkat strafflindring. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom men tillstyrker prövningstillstånd. Enligt riksåklagaren vore det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar rubriceringsfrågan samt, framför allt om brotten eller något av dem inte bedöms som grova, frågan om straffvärde.

Klaganden gör i första hand gällande att han dömts för en gärning som inte omfattas av åtalet och att det därför finns skäl för prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl. I andra hand görs gällande att det är av intresse ur prejudikatsynpunkt huruvida medverkan till brott kan anses utgöra en förmån enligt straffstadgandet om tagande av muta. RÅ bestrider ändring av hovrättens dom och avstyrker prövningstillstånd.

Fråga om rubricering, påföljd och utvisning. Två personer har i hovrätten dömts för synnerligen grov narkotikasmuggling för att till Sverige ha smugglat in 10 kg heroin, 7 kg kokain och 2 kg cannabisharts. I rubriceringsfrågan beaktade hovrätten den synnerligen stora mängden narkotika och att smugglingen skett i organiserad form. Påföljden för den ena har bestämts till fängelse i tio år och för den andra till fängelse i nio år. De bägge tilltalade, som är medborgare i Albanien, har också utvisats ur riket med tidsobegränsat förbud att återvända hit. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i fråga om brottsrubricering, påföljd och utvisning. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom.