Åklagarmyndighetens

När barn eller unga misstänks för brott

Det finns särskilda regler för brottsutredningar där den som är misstänkt är under 21 år. De viktigaste specialreglerna för ungdomsbrott används när den misstänkta inte har fyllt 18 år.

När en ungdom är misstänkt för brott är det särskilt viktigt med en snabb reaktion från samhället så att kopplingen mellan brott och påföljd blir tydlig. Därför finns det lagstadgade tidsramar för hur lång tid utredningar om ungdomsbrott får ta.

Åklagarmyndigheten har en strategi för handläggning av ungdomsärenden. I denna finns tre huvudmål:

  • Ungdomsärenden ska prioriteras.
  • Handläggningstiderna ska kortas.
  • Tidsfristerna ska hållas.

För att nå målen följs handläggningstiderna i ungdomsmål upp särskilt. En bevakningsrutin har tagits fram för detta. Enligt strategin ska ungdomsåklagarna också ha ett utökat administrativt stöd, för att frigöra tid för att leda brottsutredningarna.

Nära samverkan med andra myndigheter är en nödvändighet för att klara tidsfristerna. Ungdomsåklagare samverkar därför kontinuerligt med främst polisen och socialtjänsten, men också med domstolarna.

Under de senaste åren har handläggningstiderna i ungdomsmål minskat avsevärt och tidsfristerna hålls i allt större utsträckning.

Barn under 15 år

Barn under 15 år är minderåriga och kan inte ställas till ansvar för brott. De redovisas inte heller i statistiken över misstänkta personer. Barn som är under 15 år och begår brott kan inte dömas till straff. Utredningar mot barn under 15 år görs enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. När utredningen är klar kan sociala myndigheter fatta beslut om åtgärder, till exempel olika stöd- och vårdinsatser.

En domstol kan dock pröva skuldfrågan genom en så kallad bevistalan när det rör sig om mycket allvarliga brott som exempelvis mord eller grov våldtäkt. En bevistalan får bara ske om det begärs av socialnämnden, Socialstyrelsen eller barnets vårdnadshavare. Om bevistalan begärs får åklagaren väcka sådan om det krävs ur allmän synpunkt. I den bedömningen ska åklagaren bland annat värdera om bevisningen hade varit tillräcklig för ett motsvarande åtal mot en straffmyndig person.

Vid bevistalan tar domstolen ställning till om barnet har begått brottet eller inte, men någon påföljd utdöms inte.