Vad händer när ett barn under 15 år begår ett brott och hur går en sådan utredning till? Två åklagare berättar om lagstiftningen, processen och de unga som dras in i kriminalitet.
I svensk lag räknas alla under 18 år som barn. Barn under 15 år är inte straffmyndiga och kan därför inte dömas till något straff i domstol. Men även om barnet inte kan få ett straff kan barn under 15 år som misstänks ha begått ett brott utredas av polis och åklagare.
Utredningen sker enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) – en så kallad LUL 31-utredning. Den styr vad som får göras när ett barn misstänks för brott, vilka brott som ska utredas och när en så kallad bevistalan kan väckas.
För att reda ut vad som gäller har vi pratat med åklagare Maria Franzén, ämnesexpert på ärenden där barn under 15 år misstänks för brott.
Vad innebär det juridiskt när ett barn misstänks för ett grovt brott?
– Skillnaden för straffbarheten går vid 15 år. Är man 15 år eller äldre utreds brottet inom ramen för en vanlig förundersökning, där åklagaren kan använda verktyg som till exempel anhållande eller begära den misstänkte häktad. Men om den misstänkte är under 15 år blir det en LUL 31-utredning, som främst ska ge socialtjänsten underlag för insatser, säger Maria.
Under en LUL 31-utredning får barnet inte anhållas eller häktas. I stället kan socialtjänsten, med stöd av det underlag som tas fram under utredningen, besluta om olika åtgärder. Det kan t.ex. vara beslut om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med placering på särskilt ungdomshem, så kallat SiS-hem, vilket är en form av tvångsvård.
Hur skiljer sig processen från en vanlig förundersökning?
– Framför allt när det gäller syftet med utredningen och vilka verktyg vi får använda. Vi får till exempel inte använda alla tvångsmedel. Det finns heller inget straffansvar, bara en prövning av skuldfrågan om utredningen skulle leda till en bevistalan. Det huvudsakliga syftet är att förse socialtjänsten med ett underlag för att kunna bedöma barnets behov av insatser, förklarar Maria.
Utredningen liknar ändå en vanlig brottsutredning: förhör hålls, beslag kan göras och ibland genomförs husrannsakan. Socialtjänsten underrättas alltid när en utredning inleds och ska närvara vid förhör.
Den 1 oktober i år infördes nya regler som gör det möjligt att använda hemliga tvångsmedel även i vissa LUL 31-utredningar.
Finns det särskilda rutiner för förhör med barn?
– Ja. Polisen har särskilda utredare som är utbildade för att hålla förhör med barn. De sker i barnanpassade lokaler, och vid allvarliga brott har barnet ett eget juridiskt biträde.
Barn under 15 år kan alltså inte dömas till straff. Men socialtjänsten kan besluta om tvångsvård enligt LVU. Den ger möjlighet att ingripa om ett barn riskerar att fara illa, till exempel på grund av brottslighet.
– En konsekvens av en LUL 31-utredning kan bli att socialtjänsten fattar beslut om vård enligt LVU. Det är ingen straffrättslig påföljd, men kan innebära att barnet placeras på ett hem för vård eller boende eller en sluten institution, säger Maria.
Fler lagförslag på gång
Antalet bevistalan har ökat de senaste åren efter lagändringen 2023 då åklagare fick både initiativ- och beslutanderätten att väcka bevistalan.
Samtidigt bereds flera nya lagförslag som rör barn i denna åldersgrupp, exempelvis:
- Förslag om att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år för brott med ett straffminimum om minst fyra års fängelse samt försök, förberedelse och stämpling till sådant brott, där Åklagarmyndigheten nyligen lämnat in ett remissvar
- Förslag om fler verktyg för polis och åklagare i utredningar enligt 31 § LUL
- Förslag om att sänka presumtionsregeln för bevistalan till att omfatta brott med ett minimistraff om fyra års fängelse samt försök, förberedelse och stämpling till sådana brott.
”Utförarna ses som förbrukningsvaror”
Åklagare Adolf Oleszkiewicz arbetar med ärenden där den misstänkte är under 15 år.
Här delar han med sig av sina reflektioner och personliga erfarenheter efter några års arbete med dessa fall.
Han beskriver bland annat hur rekryteringen till kriminalitet ofta börjar på sociala medier.
– Rekryteringen sker via olika sociala medier såsom Instagram, Snapchat och TikTok, ofta öppet i flödet. När kontakten är etablerad följer en groomingfas där unga binds upp med smicker och löften om pengar. De dras successivt in i brottslig verksamhet, säger Adolf.
– Utförarna ses som förbrukningsvaror. De har sällan insyn i vem uppdragsgivaren är, vilket gör det riskfritt för nätverken. De spelar ingen roll om den unga utföraren åker fast, fortsätter han.
”De vill bara hem till sin mamma”
Adolf berättar att de unga ofta saknar konsekvenstänk.
– Många förstår inte vidden av det de gjort, varken för offret eller för sig själva. Inte sällan möter vi en ledsen pojke som bara vill hem till sin mamma. Eftersom de är så unga blir det ibland också rena felskjutningar eller olyckor när de hanterar vapen eller sprängmedel, säger han.
Drivkrafterna bakom att barn går med i kriminella nätverk varierar, men snabb ekonomisk belöning och bekräftelse av kriminella förebilder är vanliga faktorer.
”Föräldrarna är ofta förkrossade”
Adolf möter också de familjer som drabbas när barn blir misstänkta för grova brott.
– Det är sorgligt att se föräldrarnas reaktioner. Hela deras värld rasar. Det kan röra sig om helt vanliga ungdomar där föräldrar inte sett tendenser till fascination för grova våldsbrott eller andra riskbeteenden. Ibland finns det en tidigare kontakt med socialtjänsten, eller social problematik som man sökt hjälp för. Vissa saknar nätverk eller kunskap om vart man kan vända sig, berättar Adolf.
En växande utmaning
Att allt yngre personer dras in i grov kriminalitet är en växande utmaning för rättsväsendet. För åklagarna handlar det om att både utreda brott och skydda barnen.
– Den stora utmaningen är inte att lagföra de unga utförarna, utan att komma åt de som ligger bakom – de kriminella nätverken. Det här är deras affärsverksamhet, och de anpassar sig snabbt när lagstiftningen ändras, säger Adolf.
