Vad gäller när någon begärs utlämnad för brott till ett land utanför EU, Norden och Storbritannien?
Den stat som önskar få en misstänkt eller dömd person utlämnad från Sverige ska lämna in en framställning om utlämning till Justitiedepartementet. Detta kan ske utan att personen är internationellt efterlyst sedan tidigare. Det är dock vanligt att ett ärende om utlämning initieras genom att en internationellt efterlyst person grips i Sverige, och att den begärande staten därefter skickar in en utlämningsframställning.
Sverige lämnar inte ut svenska medborgare
Om det efter kontroll av Justitiedepartementet framgår att det är uppenbart att begäran ska avslås, till exempel därför att den eftersökta personen är svensk medborgare, ska regeringen omedelbart avslå framställningen.
I annat fall skickas ärendet till riksåklagaren. Hos riksåklagaren görs en kontroll av om de grundläggande förutsättningarna för utlämning är uppfyllda. Ärendet överlämnas därefter till den riksenhet inom den Nationella åklagaravdelningen inom vars område brottet handläggs eller till Ekobrottsmyndigheten (beroende på vem som ansvarar för den aktuella typen av brott) för utredning om det finns förutsättningar för utlämning eller inte.
När ärendet är utrett yttrar sig riksåklagaren till Högsta domstolen över om det finns förutsättningar för utlämning eller inte. Om personen som begärs utlämnad inte motsätter sig utlämning skickas istället riksåklagarens yttrande direkt till regeringen som fattar beslut.
Högsta domstolen prövar ärendet
Om personen motsätter sig utlämning, ska Högsta domstolen pröva om utlämningen kan beviljas enligt de krav som finns i utlämningslagen. Högsta domstolen överlämnar sedan ärendet till regeringen för beslut. Följande gäller när ärendet har överlämnats till regeringen;
- Om Högsta domstolen motsätter sig utlämning är regeringen bunden av beslutet och utlämning får inte ske.
- Om Högsta domstolen medger utlämning kan regeringen antingen besluta om utlämning eller besluta att utlämning ändå inte ska ske.
När kan en person inte lämnas ut?
I utlämningslagen finns ett antal hinder mot utlämning. Exempel på sådana hinder kan vara
- om den som är misstänkt eller dömd är svensk medborgare
- om gärningen inte motsvarar ett brott av viss svårighetsgrad enligt svensk lag
- om ett utdömt fängelsestraff inte är minst fyra månader (vid utlämning för straffverkställighet)
- om brottet är ett militärt eller politiskt brott
- om den som är eftersökt riskerar allvarlig förföljelse i den andra staten på grund av sin etnicitet, trosuppfattning, samhällsgrupp eller politiska uppfattning
- om en utlämning på grund av personens ”ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt” skulle anses inhuman
- om brottet skulle vara preskriberat enligt svensk lag.
En begäran om utlämning kan även avslås om utlämningen skulle strida mot Europakonventionen eller Barnkonventionen.
Villkor kan ställas för utlämning
När utlämning beviljas kan vissa villkor ställas upp. Till exempel får den som utlämnas inte, utan medgivande av regeringen, åtalas eller straffas i den andra staten för något annat brott som begåtts före utlämningen (den så kallade specialitetsprincipen). Ett medgivande från regeringen krävs också om en person ska vidareutlämnas till en annan stat. Den som utlämnas får inte heller straffas med döden.