Redan den 1 augusti 2022 gjordes stora förändringar i utlänningslagen gällande utvisning på grund av brott. Syftet var att göra det möjligt att utvisa fler utlänningar som begår brott än tidigare. Vad krävs då för att åklagare i samband med åtal ska yrka utvisning? En expert på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum förklarar. 

Enligt regeringsformen är det bara svenska medborgare som har en grundlagsskyddad rätt att vistas i Sverige. När en utlänning döms för brott av svensk domstol kan han eller hon under vissa förutsättningar utvisas från landet. Reglerna finns i 8 kap och 8 a kap i utlänningslagen (2005:716). 

När ska åklagaren yrka utvisning?

– Så snart en åklagare leder en förundersökning som handlar om brott som kan leda till svårare påföljd än böter och där den misstänkte är utlänning, bör åklagaren fundera på om utvisning på grund av brott kan vara aktuellt. Därigenom ges möjlighet att grundligt utreda förutsättningarna för utvisning och eventuella verkställighetshinder. Sedan ska domstolen avgöra frågan, säger Catarina Bergqvist, senior åklagare på Utvecklingscentrum. 

Varför ska åklagaren yrka utvisning?

– Kravet på laglydighet gäller lika för både svenska och utländska medborgare. När de legala förutsättningarna är uppfyllda och en utlänning gör sig skyldig till sådan brottslighet att han eller hon inte ska få stanna kvar här ska åklagaren framställa ett yrkande om utvisning, så att domstolen kan avgöra frågan. Det är viktigt att rättsstaten kan upprätthålla tryggheten i samhället och respekten för lagarna. Lika fall ska behandlas lika.

Vem får utvisas?

– Förenklat kan man säga att en grundförutsättning förstås är att personen inte är svensk medborgare och att den det gäller döms för ett brott till en strängare påföljd än böter. Och att den dömde kan antas fortsätta begå brott i landet, eller att det enskilda brottet är tillräckligt allvarligt. Här finns sedan 2022 ett nytt riktvärde om gärningspersonen döms till minst sex månaders fängelse. Innan lagändringen var riktvärdet ett år. Domstolen ska ta hänsyn till utlänningens anknytning till Sverige och ta reda på om utlänningen har någon särskild status som kan påverka bedömningen, till exempel om det är fråga om en flykting, säger Catarina Bergqvist och fortsätter:

– Det finns möjlighet att utvisa en person med flyktingstatus också men då blir det en mer restriktiv bedömning. Det är under särskilda förutsättningar som en person i så fall kan utvisas. Men om man riskerar tortyr och annan omänsklig behandling i det landet dit man ska utvisas gäller absoluta verkställighetshinder. 

Vilka är de största förändringarna sedan lagen skärptes 2022?

– Den största förändringen är att straffvärdet för när ett enskilt brott kan leda till utvisning sänktes från ett år till sex månader. Sedan togs förbudet bort om utvisning av dem som kom till Sverige före 15 års ålder och som bott här i minst fem år. Och utlänningens faktiska anknytning* till Sverige ska tillmätas större betydelse än personens vistelsetid i landet. Dessutom har det klargjorts att beslut om utvisning inte ska påverka straffpåföljden, men att den skada som kan uppstå för en individ vid utvisning ska beaktas i bestämmandet av återreseförbudets längd. Det här är i korta ordalag vad lagändringarna inneburit, säger Catarina Bergqvist. 

*Läs mer om anknytning och etablering i Sverige under faktarutan längst ned i artikeln. 

Ska åklagaren yrka utvisning i alla ärenden där en utlänning är inblandad med straffvärdesgräns på sex månader? 

– Åklagaren ska inte framställa ett yrkande om det står klart att det inte kommer att bifallas. Men det kan vara så att åklagaren inte vet från början hur själva gärningen kommer att bedömas i domstolen, om en stöld till exempel bedöms som normalgrad eller grov. Men om man åtalar på ett sådant sätt så att förstahandsyrkandet medför att utlänningen bör utvisas då ska man framställa ett utvisningsyrkande. 

Verkställighetshinder 

Ett verkställighetshinder är ett skäl som hindrar att ett beslut om utvisning kan genomföras. Det kan bero på praktiska hinder, som att hemlandet vägrar att ta emot personen, eller på grund av risk för förföljelse eller allvarliga missförhållanden i hemlandet. Hindret kan vara tillfälligt, till exempel genom ett beslut om verkställighetsstopp från Migrationsverket, eller långvarigt. 

– Vid domstillfället bör man bedöma om verkställighetshindret kommer att bestå under överskådlig tid. I så fall bör domstolen inte besluta om utvisning. 

– Det kan vara så att om det är ett väldigt långt fängelsestraff som personen dömts till kan förhållandena hinna förändras under den avtjänade fängelsetiden och då bör åklagaren framställa ett utvisningsyrkande. Om domstolen i sådana fall kommer fram till ett beslut om utvisning finns det möjlighet för den dömde att få det prövat igen, om situationen i aktuellt land skulle kvarstå, säger Catarina Bergqvist. 

Om ett land inte tar emot en utvisad medborgare, vems ansvar är det?

– Det är en verkställighetsfråga som den verkställande myndigheten i första hand tar hand om; oftast polisen. Det är inte åklagarens ansvar, avslutar Catarina Bergqvist. 

Text: Anna Knöfel Magnusson