Lagstiftningen för gravfridsbrott skärptes 2022. En ny brottsrubricering för grovt brott infördes då och man ändrade namn från brott mot griftefriden till gravfridsbrott. Vi har frågat en ämnesansvarig på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum vad lagen nu innebär.
Vad är gravfridsbrott?
Att bryta mot gravfriden – genom att skada, rubba, öppna eller på annat sätt otillbörligt hantera en grav, urna, kista eller avliden person – utgör brott enligt 16 kap. 10 § brottsbalken (gravfridsbrott).
– Bestämmelsen syftar både till att säkerställa att den avlidne behandlas med värdighet och att anhörigas integritet respekteras, säger Kristina Wik, ämnesansvarig kammaråklagare på utvecklingscentrum.
Vad räknas som gravfridsbrott?
Den 1 juli 2022 ändrades brottsbeteckningen griftefrid till gravfrid i syfte att få en mer modern benämning på brottet. Den tidigare beteckningen brott mot griftefriden och den nya beteckningen gravfridsbrott är alltså samma sak. Det finns två typer av gravfridsbrott.
– Det ena innebär att man flyttar eller skadar ett lik eller en avlidens aska, eller behandlar liket eller askan på ett skymfligt sätt. Det andra är att man öppnar en grav eller förstör, skadar eller på annat sätt agerar olämpligt med en kista, en urna, en grav eller något annat vilorum för de döda eller på gravvård för döda människor. Begreppet gravvård omfattar t.ex. en gravsten, blommor eller andra utsmyckningar vid graven, säger Kristina Wik.
Straffbestämmelsens bakgrund
Regler om gravfrid har funnits i svensk rätt under mycket lång tid berättar Kristina Wik.
– Redan i landskapslagarna fanns bestämmelser som skyddade den avlidne, framför allt genom att kriminalisera tillgrepp av föremål från kroppen eller graven. I och med 1864 års strafflag utvidgades skyddet. Den dödes frid reglerades uttryckligen och det blev straffbart att olovligen ta upp eller på annat sätt misshandla ett lik. Genom strafflagsreformen 1948 skedde en ytterligare förstärkning. Regleringen kom då även att omfatta den avlidnes vilorum och gravvård, vilket innebar att även gravens omgivning och dess föremål skyddades av lagen.
Hur förändrades lagen 2022?
Tillämpningsområdet för griftefridsbrottet har varit oförändrat sedan brottsbalken infördes 1965. Straffskalan för brottet ändrades 1993 genom att straffmaximum höjdes från fängelse i högst sex månader till fängelse i två år.
– Den 1 juli 2022 infördes grovt gravfridsbrott. Brottet ändrade också namn från brott mot griftefriden till gravfridsbrott. Ändringen innebar även att försök till gravfridsbrott samt förberedelse, försök och stämpling till grovt gravfridsbrott kriminaliserades. Som skäl för förslaget angav regeringen att synen på enskildas integritet på många sätt är strängare idag än den varit tidigare. Flera åtgärder inom lagstiftningen vidtogs för att straffnivån skulle höjas för allvarliga angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person för att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten.
– Även när det handlar om tillgrepps- och skadegörelsebrotten har förändringar genomförts i syfte att ge integritetskränkande inslag ett ökat genomslag vid den straffrättsliga bedömningen. Som skäl för straffskärpningen angavs också att lidande som åsamkas närstående till ett brottsoffer tillmäts större betydelse i rättsutvecklingen, berättar Kristina Wik.
Regeringen motiverade också lagändringen med att det inom den dåvarande straffskalan inte gavs utrymme för att kunna döma ut en proportionerlig påföljd i de allvarligaste fallen av gravfridsbrott.
– De hänvisade då till ett antal uppmärksammande fall av likskändningar där den döda kroppen bränts upp eller kroppsdelar avlägsnats*. Regeringen pekade även på att det förekommit fall av omfattande förstörelse av begravningsplatser, t.ex. i form av klotter och omkullvälta gravstenar, ibland med hatbrottsmotiv.
Grovt gravfridsbrott – vad räknas som det?
Kristina Wik berättar att omständigheter som särskilt ska tas hänsyn till vid bedömningen av om gravfridsbrottet är grovt anges i bestämmelsen om gärningsmannen tillfogat liket en svår skada, om gärningen inneburit omfattande förstörelse eller om gärningen annars varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. (Uppräkningen är inte uttömmande utan andra omständigheter kan också få betydelse för bedömningen. En helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet ska alltid göras.)
– Som exempel på svår skada anges i förarbetena till lagen att liket skadats genom avskärning eller avhuggning (stympats) eller bränts. Med omfattande förstörelse menar man framför allt vandalisering av bl.a. gravplatser, till exempel i form av en större mängd klotter eller ett stort antal omkullvälta gravstenar. I förarbetena betonas att kraven inte bör sättas allt för högt, säger hon och fortsätter:
– Särskilt hänsynslös art tar sikte på gärningar som innefattat särskilt kränkande inslag, t.ex. utförts med hatbrottsmotiv eller där den döda kroppen, dess aska eller gravplats hanterats på ett särskilt nedvärderande eller kränkande sätt. Särskilt farlig art kan omfatta gärningar som föregåtts av särskilt noggrann planering. Om gärningspersonen hanterat liket på ett sätt som innebär att dödsorsaken inte kan fastställas eller att utredningen om brottet försvåras, till exempel för att liket undanskaffats för att inte upptäckas, bör brottet normalt också bedömas som grovt.
– Straffskalan för gravfridsbrott är böter eller fängelse i högst två år. Straffskalan för grovt gravfridsbrott är fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I förarbetena anges att om ett lik vanställts eller bränts upp, bör den övre delen av straffskalan normalt användas, avslutar Kristina Wik.
* T.ex. Svea hovrätts dom den 23 maj 2018 i mål nr B 1395-18.
Fakta
Gravfrid är ett straffrättsligt skydd som syftar till att värna respekten för den avlidne och den plats där en kropp eller urna förvaras. Begreppet omfattar både traditionella begravningsplatser och andra platser där människor vilar efter döden.
Även haveriplatser kan omfattas, exempelvis när det finns skäl att anta att omkomna fortfarande befinner sig på platsen. För att värna gravfriden för dem som omkom i samband med passagerarfartyget Estonias förlisning infördes en särskild lag, lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, som innehåller ett straffsanktionerat förbud mot all verksamhet som kan störa gravfriden vid vraket eller inom det anslutande området i Östersjön.
Text: Anna Knöfel Magnusson