Överklagande till Högsta domstolen om kränkande fotografering
Riksåklagaren har överklagat en hovrättsdom till Högsta domstolen och yrkar att en man som dömts för grovt sexuellt ofredande, våldtäkt och brott mot tystnadsplikt även ska dömas för kränkande fotografering och till en strängare påföljd än vad hovrätten har bestämt.
Mannen arbetade som fysioterapeut och fotograferade i hemlighet sammanlagt nio kvinnor under pågående behandling. Han dömdes i hovrätten till fyra års fängelse för grovt sexuellt ofredande vid fjorton tillfällen, för våldtäkt vid ett tillfälle och för brott mot tystnadsplikt för att vid fyra tillfällen ha spridit bilder och information om kvinnorna. Åtalspunkten om kränkande fotografering ogillades eftersom hovrätten inte ansåg att ett behandlingsrum är ett sådant ”liknande utrymme” som omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering.
– Domstolarna har slagit fast att mannen olovligen och i hemlighet fotograferat kvinnorna när de varit hos honom för behandling samt att bilderna varit integritetskränkande. Till skillnad från hovrättens majoritet anser jag att ett rum som är avsett för behandling är ett utrymme där man kan förvänta sig en fredad sfär i enlighet med Europakonventionens artikel 8 om rätt till respekt för privatlivet. Enligt min uppfattning bör Högsta domstolen slå fast att ett behandlingsrum faller in under rekvisitet annat liknande utrymme i brottsbalken och mannen bör dömas även för kränkande fotografering till en strängare påföljd än vad hovrätten bestämt, säger riksåklagare Katarina Johansson Welin.
Ur överklagandet:
”Straffbestämmelsen om kränkande fotografering infördes i brottsbalken den 1 juli 2013 (4 kap. 6 a § brottsbalken). Samtidigt infördes i 4 kap. 11 § brottsbalken en särskild åtalsprövningsregel som innebär att åtal för kränkande fotografering bara får väckas om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Kriminaliseringen tar sikte på sådan fotografering som innebär ett intrång i den fredade sfär som enskilda bör ha rätt till i förhållande till andra enskilda. För straffansvar krävs att fotograferingen skett olovligen. Vidare krävs att fotograferingen skett i hemlighet och att den fotograferade befunnit sig på en plats som tillhör hans eller hennes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden, dvs. inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig döms det dock inte till ansvar. (Prop. 2012/13:69.)”
Kontakt
Byråchef My Hedström, 010-562 50 27.