När ett barn misstänks ha utsatts för våld eller sexuella övergrepp är det åklagaren som leder förundersökningen och ansvarar för de rättsliga bedömningarna i ärendet. Samtidigt kräver den här typen av utredningar nära samverkan med andra aktörer. Genom Barnahus arbetar åklagare tillsammans med polis, socialtjänst, barnskyddsteam och barn- och ungdomspsykiatri för att både utreda brottet och säkerställa att barnet får det stöd som behövs.
Barnahus finns på flera platser i landet och bygger på en modell där olika professioner samlas kring barnet. Syftet är att minska belastningen på barnet och skapa goda förutsättningar för både utredning och stöd. Anna Lapinska, åklagare vid Södra åklagarkammaren i Stockholm, arbetar med barnärenden och samverkar med flera Barnahus i Stockholmsområdet.
Samverkan är en viktig del av utredningen
En viktig del av arbetet inom Barnahus är de samråd som hålls i enskilda ärenden. Där möts åklagare och representanter från polis, socialtjänst, barnskyddsteam och BUP för att diskutera hur ärendet ska hanteras utifrån barnets situation och behov.
Som förundersökningsledare ansvarar åklagaren för att utredningen drivs framåt och för de beslut som fattas under förundersökningen. Samtidigt behöver arbetet ofta samordnas med andra aktörers insatser för barnet.
– Alla bidrar med sina perspektiv och styrkan ligger i att vi tillsammans kan nå en samsyn kring vad som blir bäst för barnet samtidigt som vi tar hänsyn till varandras olika uppdrag, säger Anna Lapinska.
De olika verksamheterna har skilda ansvarsområden. Medan åklagare och polis utreder det misstänkta brottet ansvarar socialtjänsten för barnets skydd och stöd. Genom samverkan kan de olika aktörerna skapa en gemensam bild av situationen och samordna sina insatser.
Skiljer sig ofta från andra brottsutredningar
Utredningar där barn är brottsoffer skiljer sig ofta från andra brottsutredningar. För åklagaren handlar arbetet om att samla in, värdera och presentera bevisning samtidigt som hänsyn måste tas till barnets ålder, mognad och individuella förutsättningar.
I många barnärenden är barnets berättelse en viktig del av bevisningen. Samtidigt kan det vara svårt för barn att beskriva vad de har varit med om, särskilt om de är små eller har en funktionsnedsättning.
– Rättsprocessen i den här typen av mål bygger i hög grad på den muntliga berättelsen. För många barn kan det vara svårt att beskriva vad de varit med om, säger Anna Lapinska.
Särskilt utmanande kan det vara när misstankarna gäller våld eller övergrepp inom familjen. Barn kan känna stark lojalitet mot den som misstänks för brottet eller ha svårt att berätta om sina upplevelser.
– Domstolarna har blivit bättre på att bevisvärdera utifrån barnets förutsättningar att berätta. Men det är fortfarande en av våra största utmaningar, säger Anna Lapinska.
Gemensamt ansvar för att skydda barn
Barn som misstänks ha utsatts för brott behöver ofta stöd från flera delar av samhället. Därför är samverkan mellan myndigheter och andra aktörer en grundläggande förutsättning för att både kunna utreda brott och säkerställa att barnet får det stöd som behövs.
Genom Barnahus samlas kompetensen kring barnet på ett och samma ställe. Det bidrar till att skapa tryggare processer för barnet samtidigt som det stärker förutsättningarna för rättssäkra utredningar.
– Vi kommer från olika verksamheter och har olika uppdrag, men när vi lyckas samverka på riktigt blir det också bättre för barnet.