När Åsa Palm sökte sig till Åklagarkammaren i Karlskrona var det framför allt kombinationen av ansvar, variation och samhällsnytta som lockade.

Nio år senare kan hon konstatera att verkligheten motsvarat förväntningarna.

– Det här är det roligaste yrket jag har haft. Det är ett ansvarsfullt jobb där man är med och bidrar till rättssamhället.

– Man får en bra helhetsbild och ser hur olika delar i rättsprocessen hänger ihop – polis, åklagare, tingsrätten, hovrätten och ibland även Högsta domstolen. Det är spännande.

Variation, tempo och ansvar

Arbetet styrs i stor utsträckning av vilka ärenden som kommer in till kammaren. Varje morgon börjar handläggarna med att skapa sig en överblick över läget.

– Det första vi gör är att se vilka ärenden som kommit in från polisen. Vi registrerar dem i vårt system och ser om något behöver prioriteras. Det kan till exempel handla om att någon har gripits under natten eller att vi fått in ansökan om kontaktförbud.

Sedan växlar arbetet mellan att bevaka inkommande ärenden, uppgifter, mejl, post och telefon. Handläggarna har daglig kontakt med bland annat polis, domstolar, åklagare, allmänhet och ibland media.

– Eftersom vi har så många olika kontakter är det viktigt att vara serviceinriktad och ha ett gott bemötande. Man behöver vara hjälpsam, professionell och kunna prioritera rätt när det är mycket att göra.

Att ge service är med andra ord en stor del av yrket, inte minst till åklagarna.

– Många olika uppgifter kan komma från åklagarna. Inför förhandling till exempel, då sammanställer vi akterna och förbereder dem för åklagaren som ska till domstolen. Det kan till exempel ha kommit in usb-minnen eller filmer som ska visas i rätten. Då gäller det att se till att akten verkligen är uppdaterad och innehåller allt åklagaren behöver.

– För att trivas som handläggare behöver man tycka om att ge service och vilja vara med och bidra till samhället.

Eftersom arbetet är händelsestyrt behöver man som handläggare även vara flexibel och trivas med att ha många olika uppgifter en dag, menar Åsa.

– Man kan sitta med en uppgift och plötsligt behöva släppa allt för att något mer brådskande kommer in. Man behöver tycka om den typen av omväxling.

Att utvecklas i rollen som handläggare

För tre år sedan blev Åsa kvalificerad handläggare. Det innebär att hon, utöver de ordinarie handläggaruppgifterna, också stöttar kammarledningen på olika vis.

Bland uppgifterna finns fakturahantering, inköp, kontroll av tidrapporteringssystemet och administration kring scheman och bemanning. Åsa ansvarar bland annat för att hålla kammarens gemensamma kalendrar uppdaterade och se till att information om förhandlingar och andra uppdrag finns på plats.

– Det är en bra kombination. Jag får både arbeta nära kärnverksamheten och bidra med stöd till kammarledningen. Det gör att jobbet blir ännu mer varierat.

Det finns också möjlighet att utvecklas genom vidareutbildningar, efter grundutbildningen som alla handläggare går.

– Jag har fördjupat mig i ungdomsärenden men det finns fler inriktningar, till exempel relationsärenden. Det är alltid bra att kunna bolla med handläggare som kan lite mer om ett specifikt område.

”Gemenskapen är guld värd”

När Åsa beskriver vad som får henne att trivas på Åklagarmyndigheten är gemenskapen en av de viktigaste bitarna. På åklagarkammaren arbetar handläggare och åklagare nära varandra.

– När jag sökte trodde jag att det skulle finnas en tydlig uppdelning mellan åklagare och handläggare på kammaren. Men det är ett väldigt öppet och fint samarbete här, och det krävs ju för att det ska bli bra.

Även inom åklagarområdet, som omfattar tolv åklagarkammare, hjälps kollegorna åt när behov uppstår.

– Om en kammare har mycket att göra kan en annan gå in och stötta, både med handläggare och åklagare. Det är otroligt värdefullt att vi kan hjälpa varandra på det sättet. Vi delar ju kunskapen, men var man sitter och jobbar är i det läget mindre viktigt.

Trots att verksamheten hanterar allvarliga frågor är stämningen på kammaren varm och öppen.

– Gemenskapen vi har här är guld värd. Arbetet är ansvarsfullt och allvarligt, men vi kan ändå skratta tillsammans och ha roligt.

Foto: Sara Hedberg

Intervjun publicerades i oktober 2026.