Jag gillar att jobba snabbt

I Åklagarmyndighetens serie om nya åklagare så har nu den sista av fyra åklagare som vi har följt sen de anställdes gått i mål. Vi träffade Perla på Näsby slott på grundutbildningens näst sista dag.

Perla, du började som åklagaraspirant på Åklagarkammaren i Umeå i mars 2020. Var har hänt under de här 3,5 åren?

– Det har hänt jättemycket förstås. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket.

Var det som du trodde att vara åklagare?

– Jag hade nog föreställningen att jobbet som åklagare var väldigt intressant men också svårt. Jag tycker att min föreställning har bekräftats under tiden jag jobbat som åklagare. Arbetssättet passar mig, jag vill inte sitta och knäcka på saker för länge eller skriva jättemycket. Jag gillar också att det går hyfsat snabbt och att det händer saker hela tiden.

– Sen är det stundtals svårt och jobbigt också. Till exempel kan en del omständigheter i ärendena vara tunga när det handlar om svåra livsöden. Samtidigt som man måste vara professionell för att orka så blir det inte heller bra att helt stänga av sina känslor och bli en robot. Det får inte gå ut över ens eget mående, man har ju ett liv utanför jobbet också som man behöver värna om. Det gäller alltså att hitta en balans som ibland kan vara svår tycker jag.

perla-oktober-2023.jpg

När du började tyckte du att förhandlingarna i domstolen var det mest intressanta, har det förändrats?

– Ja, det har det! Nu tycker jag att samarbetet med polisen är roligast. I början hade jag inte så många förundersökningar och frihetsberövade, det berodde kanske på det. Men att gå i rätten är fortfarande roligt det med.

– När jag var notarie minns jag att jag tyckte att åklagaryrket verkade svårt och – ja, så är det ju. Det krävs rätt mycket av oss och vi har olika roller under utredningens faser som vi ska hantera. Men jag upplever att man klarar av det bara man behåller lugnet och är påläst.

Din egen utveckling, vad har hänt under de här åren?

– Jättemycket! När jag började jobba igen efter min föräldraledighet insåg jag att det gick snabbt att komma in i jobbet igen, även om en del förstås behövde friskas upp. Jag är inte yngst på kammaren längre och har insett att jag har viss erfarenhet så jag kan hjälpa de som är nya nu.

I kväll är det avslutning med middag och utdelning av åklagarbricka, hur känns det?

– Det känns roligt och jag är stolt! Nu ser jag fram mot fortsättningen, att få arbeta med nya brottstyper och hemliga tvångsmedel t.ex. Det är en förmån att man ständigt får lära sig nya saker i det här jobbet.