Särskilda åklagarkammaren är direkt underställd riksåklagaren och avskild från annan åklagarverksamhet.
– Vi inleder alltid en förundersökning direkt och vi hör ofta både polisen som skjutit och poliskollegor som varit på plats för att bilda oss en uppfattning om vad som har hänt. De får berätta utan att någon är delgiven misstanke om brott. Med det som utgångspunkt ställer vi oss frågan om det varit ett brott eller inte, säger Anders Jakobsson (bilden) som är chef för Särskilda åklagarkammaren.
Det här är nya rutiner som utarbetats. Tidigare skrev de inblandade poliserna en promemoria, numera hörs de upplysningsvis så snart som möjligt för att öka bevisvärdet och förbättra objektiviteten.
Om det finns vittnen hörs de också, även dörrknackning kan ske och man tar in radiotrafiken och aktuella filmer för analys. De vapen och magasin som använts tas i beslag.
– Om den skjutna är skadad hörs den personen som målsägande och rättsintyg inhämtas. Om personen avlidit tar vi in utlåtande från rättsläkaren. Vidare görs alltid en teknisk undersökning på platsen för skjutningen.
Parallellt med utredningen om polisens agerande pågår ett grundärende hos Polismyndigheten om händelsen som föranledde att polisen använde vapen. De två utredningarna hålls medvetet tydligt isär. Åklagarna på Särskilda åklagarkammaren arbetar med utredare på polisens avdelning för särskilda utredningar, som är fristående från övriga Polismyndigheten.
Reglerna för polisers befogenheter kan vara svåra att tillämpa och det finns ofta gränsdragningsfrågor i förhållande till grundlagarna, mänskliga rättigheter och hur en polis får använda våld.
Vilka hänsyn tar ni när ni utreder de här brottsmisstankarna?
– Vi tittar alltid på själva situationen som sådan och gör en helhetsbedömning. När det gäller denna typ av händelser finns en betydande marginal innan en bedömning som polisen gör är så fel att den kan anses grunda ansvar för vållande till annans död eller tjänstefel, berättar Anders Jakobsson.
Foto: Thomas Carlgren
