I en krönika i Expressen nyligen hävdas att riksåklagaren sviker våldsutsatta kvinnor genom att ännu inte färdigutbildade åklagare får handlägga ärenden om exempelvis grov kvinnofridskränkning. Jag vill inledningsvis poängtera att stora och komplicerade ärenden så långt det är möjligt givetvis ska handläggas av åklagare med lång erfarenhet. Många ärenden om relationsvåld är komplicerade, men det är viktigt att komma ihåg att alla inte är det. Det innebär att sådana ärenden kan vara lämpade för en assistentåklagare, och i synnerhet mot slutet av assistentåklagartiden som varar i två år. Det är stor skillnad på en nyutnämnd assistentåklagare och en som snart ska bli kammaråklagare. Den sistnämnda har tjänstgjort i nästan fem år med kvalificerade juridiska uppgifter i rättsväsendet och har därför en gedigen grund att stå på.
Åklagare får en omfattande grundutbildning, som består av både teori och praktiskt arbete. Under de första nio månaderna har åklagaraspiranten en handledare. Åklagarens handledare och chef ska kontinuerligt göra en bedömning av den nya medarbetarens erfarenhet och anpassa arbetsuppgifternas svårighetsgrad därefter. Myndigheten har en utpräglad lärandekultur, där det är naturligt – även för mycket erfarna åklagare – att diskutera handläggning och bedömningar med sina kollegor.
På de allra flesta åklagarkammare finns team för relationsärenden. I teamen ingår både mer erfarna åklagare med särskild kompetens att handlägga relationsärenden och mindre erfarna åklagare. De nya åklagarna slussas in i arbetet med stöd av de erfarna och får successivt ta ansvar för allt svårare ärenden.
I samverkan med polisen har vi arbetat fram en arbetsmetod för utredningar om brott mot barn, våld i nära relation och sexualbrott mot vuxna. Arbetsmetoden kallas Ett utvecklat bästa arbetssätt och bygger på erfarenhet, välbeprövade arbetssätt inom både polisen och Åklagarmyndigheten samt på tematisk tillsyn och forskning inom området. Som stöd för handläggningen finns flera styr- och stöddokument samt checklistor för olika ärendetyper.
Min uppfattning är alltså att vi är väl rustade för att ta hand om dessa ärenden och att de tilldelas åklagare som har förutsättningar för att klara av sitt jobb. Åklagarmyndigheten har, som vi tidigare framfört i olika sammanhang, inte tillräckligt många åklagare med lång och gedigen erfarenhet. Vi hade under lång tid inte förutsättningar att rekrytera nya åklagare i den omfattning som hade behövts. De senaste tre åren har flera hundra nya åklagare anställts. En relativt stor andel av dessa är nu på väg att bli kammaråklagare. Det gör att jag ser att situationen kommer bli bättre framöver med fler åklagare som kommer att ha den erfarenhet som krävs för att hantera de alltmer omfattande och komplexa ärendena.
Jag och alla mina medarbetare tar utredningar om relationsvåld på största allvar. Det är ärenden som ofta är svårutredda, men de ska utredas och om förutsättningar finns ska de också lagföras. Allt annat är otänkbart.
Petra Lundh, riksåklagare
Fakta om åklagarkarriären
För att kunna bli åklagare krävs dels juristexamen, dels att man tjänstgjort som tingsnotarie i två år. En åklagare börjar i allmänhet med en provanställning på nio månader som åklagaraspirant. Därefter följer en period om två år som assistentåklagare innan man, efter prövning, utnämns till kammaråklagare. Under tiden som aspirant och assistentåklagare är åklagaren under utbildning, som består av både teori och praktiskt arbete. Allt eftersom tiden går får åklagaren successivt mer ansvar och arbetar alltmer självständigt.
|
